Migrations- och säkerhetspolitik buntas ihop. Inte så att migranternas säkerhet diskuteras – de som omkommer i Medelhavet och i kalla bergspass – utan snarare i termer om terrorism. Detta illustreras tydligt i Cecilia Malmströms kommissionärsportfölj. Ena dagen är fokus bättre mottagande av ensamma flyktingbarn, nu i veckan sammanfattning av EU:s terrorismbekämpning.
Det finns uppenbara nackdelar med sammanblandningen. Bilden av potentiellt farliga ”illegala invandrare” – inte asylsökande – möjliggör restriktivt flyktingmottagande.
I dag finns röster i EU om att vissa ska undantas rätten till asyl – exempelvis, i ”terrorismbekämpningens namn”, de som har ”fel” religion. Det vore vettlöst om människor som flyr undan en åsiktsförtryckande diktatur – som vi fördömer – skulle vägras skydd i en åsiktsförtryckande demokrati. Om det skedde skulle asylrätten vara förlorad.
Terrorismfrågan är livsviktig och ökad rörlighet ökar polisens utmaningar. Men vår rädsla får inte gå ut över dem som behöver rörligheten för att fly. Tisdagens terroristattack mot ett ryskt vattenkraftverk väcker skräck, men vi måste se konsekvenserna. Guantanamo, exempelvis. Obama lovade stängning men få länder har velat ta emot de frisläppta. Några av dem har, trots oro för att straffas på grund av vistelsen i Guantanamo, tvångsutvisats. Senast i går uppmärksammades att en man som sänts till Algeriet försvunnit. Hans familj och advokat kan inte längre nå honom.
Sverige är inte bättre. Vi är snåla med flyktingstatus. Vi har dömts flest gånger för att vi vill skicka tillbaka människor till tortyr. Vi utvisar irakier trots FN-kritik samtidigt som vi oroar oss för soldaterna där. Från Uppsala tvångsavvisades två personer till Irak i juni. Cirka 50 personer står på tur.
Norge slutar nu tvångsutvisa till norra Irak. Där, i den kurdiska delen, har det inte skett något större attentat sedan 2007, men Norge får inte kontakt med myndigheterna. De vägrar tvångsutvisa ut i tomma intet, ens till de lugna delarna. Sverige utvisar som vanligt, även till mer oroliga områden. Ansvar att följa upp utvisningarna har varken Migrationsverk eller polis.
Flyktingpolitik handlade förr om solidaritet, nu om sortering. EU:s murar har i kampen mot terrorism gjorts alltför höga och det är för svårt att få asyl. Är det då rimligt att myndigheter inte ens utvärderar utvisningsbeslut?