Konferensen började på torsdagen och fortsätter under fredagen. Newmaninstitutet, som är en högskola för teologi, filosofi och kultur i Uppsala, sätter fokus på vad som hänt sedan Berlinmurens och kommunismens fall år 1989. Musik blandas med seminarier om den filosofiska och idémässiga utvecklingen i Europa de senaste 30 åren och vilken roll kyrkan spelat och kan spela i framtiden.
– Vi tyckte det var ett intressant ämne 30 år efter Sovjetunionens fall. Det fanns stora förhoppningar då om vart Europa och världen skulle ta vägen och vart den är på väg i dag. Det är komplicerat och vi hoppas att de här dagarna ska ge oss en bredare vy, säger Philip Geister, rektor vid Newmaninstitutet.
Under torsdagskvällen hölls ett panelsamtal med författaren och kolumnisten Lena Andersson, statsvetaren Katarina Barrling, Håkan A Bengtsson som är chef för Arenagruppen och PJ Anders Linder som är chefredaktör för kulturtidskriften Axess.
Thomas Idergard från Newmaninstitutet var moderator under temat: Vad blev kvar av revolutionen?
Samtalet kom mycket att handla om den liberala demokratins roll i dagens Östeuropa. Både som drivkraft för revolutionen och i kontrast till de nationalistiska strävanden som finns i flera av de forna östländerna i dag.
– I väst tolkades revolutionen 1989 som en effekt av liberalismen. Men som i de allra flesta revolutioner så reagerade folk i första hand emot något, inte för. De var emot småpåvar, sovjetisk ockupation, fattigdom, torftighet och brist på varor i butikerna. Man visste att man skulle kunna ha det lika bra som i väst, och ville få demokrati, sade PJ Anders Linder.
Katarina Barrling påpekade att det var trendigt att vara liberal i stater som Ungern strax efter revolutionen.
– Viktor Orban var liberal i början, men liberalismen kom i vanrykte åren efter 1989 när man försökte förändra samhället bland annat genom chockterapi, sade hon.
Håkan A Bengtsson såg revolutionen 1989 mer som en del i det europeiska, demokratiska projektet som också fick effekt för utvecklingen i hela världen. Samtidigt kände han oro för att kapitalismen tillåtits växa sig för stark och för splittring inom EU.
– Alla opinionsmätningar som görs visar att få verkligen vill lämna EU. Men jag känner en oro för vad Brexit kommer att leda till för EU på sikt. Brexit betyder ju att man vill att brittiska lagar ska gälla, inte EU:s, sade Håkan A Bengtsson.
PJ Anders Linder såg en oro i att demokratin inte längre växer utan ersätts av folkvalda despoter i länder som Ryssland, Filipinerna och Turkiet.