Med den attityden förlorade partiet många poäng – och två val i rad. Nu är det i stället Stefan Löfven och Ibrahim Baylan som hävdar att regeringen står för ”allt lägre ambitioner och sänkta krav”. De konkreta förslagen från S övertygar inte alltid, men det är bra för skolan att också det största oppositionspartiet vill sätta kunskap och kvalitet i fokus.
Men nu händer också något annat. Två andra allianspartier, som hittills ägnat skolan ett mer förstrött intresse, vill in på arenan. Säkert uppfattar man att Björklund är sårbar – allt blir inte bättre genast trots en rad beslut för att lägga om kursen. Och det finns en irritation bland lärarna över sådant som inte blivit som det var tänkt, med lärarlegitimationen som viktigaste exempel.
I torsdags lade Moderaterna fram ett skolpolitiskt program med krav på betyg redan i årskurs tre som mest uppmärksammade inslag. I onsdags gjorde Centern sitt första skolutspel på många år. Mycket av det som sägs av M och C är bra, så bra att det redan sägs av de flesta. Men där finns också inslag som pekar åt helt andra håll.
Det viktiga är inte M-förslaget om betyg i årskurs tre, även om det finns goda skäl att tveka inför tanken att införa nya betygsgränser innan de som nu gäller ens hunnit sätta sig. Lärarna vill inte heller ha ytterligare administrativa uppgifter – Björklund har ju just öppnat för att de så kallade skriftliga omdömena ska tas bort i de klasser där det ändå ges betyg. Och även om betyg fyller en funktion i skolan så är det oseriöst att tro att just betyg är det som lyfter kunskapsnivån. Som alltid är det lärarnas engagemang och skicklighet som är avgörande.
Däremot krävde Moderaternas skolpolitiske talesman, Tomas Tobé, i augusti att skolans estetiska utbildningar skulle skäras ned kraftigt. Skolan skulle kopplas närmare till arbetslinjen och då måste utrymmet för annat minska. Kritiken blev stark och Tobé har därefter legat lågt, men tanken har en gång uttalats och det sägs betydligt mer om anställningsbarhet och it-kompetens än om kunskaper och bildning i det nya programförslaget.
Samma sätt att tänka går igen i Centerns utspel. Säkert ville man dra uppmärksamheten bort från det egna programförslagets förflugna tanke om avskaffad skolplikt och avskaffade offentliga skolor. Nu behövdes nystart, nyckelordet var ”entreprenörskap” och en specialrekryterad kreativitetsguru från Singapore fick lägga ut texten vid ett seminarium i onsdags.
Det är inget fel på entreprenörskap och inte heller på arbetslinjen. Men att göra dessa begrepp till de centrala i skolpolitiken innebär att man överger det som bara skolan kan ge: bildning, reflektion, nya perspektiv och en lust att pröva också det som inte är omedelbart lönsamt eller gångbart på arbetsmarknaden. I stället får vi en skola som blir en filial till den övergripande näringspolitiken.
Allt talar för att detta är fel tänkt också rent näringspolitiskt. Det är inte skadligt utan tvärtom nyttigt för kreativiteten att ha riktiga kunskaper i språk, historia, filosofi och litteratur – för att inte tala om konst och musik.
Man ska förstås inte överdriva skillnaderna. Men om Björklund vill skilja ut sin skolpolitik från den som andra partier försöker sälja så är det här han ska koncentrera ansträngningarna. Skolan har ett unikt uppdrag som ingen annan kan utföra. Den ska ge alla, oavsett bakgrund, möjlighet att växa och ta del i samhällslivets alla delar. Bildning är nyckelordet, inte näringspolitik.