Det var två uppmaningar som journalisterna Ann Söderlund och Sanna Lundell riktade till primärvård, landsting och kommuner, när de på tisdagen deltog i U-folds höstseminarium Medberoende – en riskabel anpassning.
I SVT har deras pågående dokumentärserie Djävulsdansen väckt stor uppmärksamhet inte bara i medier, utan också från tittare som skrivit mejl och chattat, och tackat för att de medberoendes, barn och vuxnas, problem äntligen lyfts upp.
– En kvinna skrev och berättade om hur hon trots uppväxten i en missbrukarfamilj fått ordning på sitt liv, men att hon ännu i medelåldern fortfarande agerar som en kaospilot, med plan A, plan B och plan C, eftersom livet under barn- och ungdomstid var så oförutsägbar, berättade Sanna Lundell.
Det finns ett gemensamt för dem som hör av sig, konstaterade såväl Sanna Lundell som Ann Söderlund, besvikelsen över att inte ha fått hjälp, att ingen såg eller låtsades om:
– Men förnekelsen är också en del av de medberoendes agerande. Partnern som missbrukar är ju inte bara missbrukare. Han eller hon är också rolig och charmig, och det kan vara ett kul liv emellanåt. Länge. Men till slut orkar man inte. Det är då det krävs att man får hjälp att hitta vägen ut, sade Ann Söderlund.
Sanna Lundell beskrev hur hon sökt hjälp hos husläkaren för sömnbesvär och panikångest, och fick rådet att jogga. När hon då sade att hon levde med en aktiv missbrukare, sade läkaren att ”jaha, nu ser jag vem du är, men du vet skådespelare…” Och så fick hon antidepressiva tabletter.
– Jag hade behövt något helt annat, förstås. Vårdpersonal måste fråga mera, och ha möjlighet att hänvisa till terapeuter, till grupper där det går att få stöd och hjälp med annat än symptom.
Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare vid Sveriges kommuner och landsting, SKL, tog även hon i sitt föredrag upp behovet av att personal exempelvis inom sjukvård och socialtjänst vågar fråga patienter och klienter om hur de har det hemma, med barn och med anhöriga:
– Olika typer av beroenden finns i alla åldrar, och i alla samhällsklasser. När vi känner oss överlastade undviker vi att fråga vidare, men för att kunna hjälpa individer och familjer där det finns beroendeproblematik är det nödvändigt att fråga vidare. Samverkan mellan kommuner och landsting är nödvändig för att komplexa problem ska kunna lösas, sade Ing-Marie Wieselgren.