– 77:an mot Norrtälje är på vissa sträckor som en kostig. Mälardiagonalen, det vill säga 55:an, har en viktig funktion som yttre förbifart förbi Stockholm. Här skulle det behövas en nationell klassning, säger Magnus Åkerman, ansvarig för godstransportfrågor på Handelskammaren i Uppsala.
Riksväg 55 och 77 ingår dock i länstrafikplanen. Här får varje region en pott pengar inom vilken man ska göra prioriteringar för sitt område. Man kan tydligt se att länen i Uppsala, Stockholm och Södermanland tidigare har gjort helt olika bedömningar.
Anders Bodeberg, ansvarig planerare på Trafikverket för de statliga vägarna i Uppsala län, bekräftar att det finns brister i samordningen.
– Respektive län ansvarar för sin del av prioriteringen inom länen, men man har inte det här stråktänket. För transportnäringen är riksväg 55 viktig för de långväga transporterna. Det finns önskemål om att bygga ut hela sträckan till motorvägsstandard, säger han.
Några pengar till en sådan upprustning finns dock inte. Och det är heller inte meningsfullt för något län att lägga in ett sådant projekt i sin prioritering, eftersom vägen i hela sin sträckning är av så dålig kvalitet.
Även om 55:an är den närmaste vägen om man från Uppsala ska mot E 4 söder om Norrköping så är det långt ifrån det snabbaste alternativet. Enligt Eniros karttjänst är restiden en timme längre mellan Uppsala och Norrköping med riksväg 55 jämfört med E 4 via Stockholm.
På sikt är målet att riksväg 55 ska bli en mötesfri landsväg. Men det är bara kortare delsträckor som finns med i de nuvarande länsplanerna.
– Pengar finns inte att bygga ut en sådan här väg på 20 eller 30 år. Då blir det så att man bygger delsträckor, säger Anders Bodeberg.
Magnus Åkerman säger att grundproblemet är att det satsas för lite på infrastrukturen:
– Här i Uppsala län prioriteras 288:an och 55:an. Man vill egentligen ha båda, men har inte pengar till det.
Men när Regionförbundet i Uppsala län satsar på att bygga ut länsväg 288 och riksväg 55 så hamnar riksväg 76, som förbinder Gävle och Norduppland med Roslagen och Norrtälje, helt i skymundan. Vägen passerar Forsmark, Hargshamn och Hallstavik som är beroende av både godstransporter och arbetskraftspendling.
Men enligt Magnus Åkerman har gränsdragningsproblemen minskat.
– Går man 30 år tillbaka i tiden var det en helt annan nivå på prioriteringsmissarna.
Nu finns en samordning i Mälardalsrådet, där Regionförbundet i Uppsala län samarbetar bland annat med Regionförbundet Sörmland och länsstyrelsen i Stockholms län.
– Vi arbetar ganska intimt med varandra och jag tycker inte att man tappar bort helhetssynen, säger Ola Kahlström, ansvarig för trafik och samhällsplanering på Regionförbundet i Uppsala län.
Det finns praktiska hinder som gör att till exempel riksväg 77 och 55 än så länge har lägre standard på andra sidan länsgränsen.
– Enköping–Strängnäs är ganska tuff att bygga ut, det är svårt och trångt med broar, kulturmiljö och annat. Och riksväg 77 har varit enklare att bygga ut i Uppsala län än på Stockholmssidan, säger han.