Nu föreslår den parlamentariska vallagskommittén att skriftligt samtycke ska införas. Tillsammans med nya beräkningsmetoder för att åstadkomma bättre proportionalitet i mandatfördelningen var detta den viktigaste nyheten när kommittén i går presenterade sitt betänkande.
Många hade trott att kommittén också skulle sätta ned foten i en annan fråga, nämligen den om elektronisk röstning. Så skedde inte. Kommittén anser sig tydligen behöva längre tid. Den fråga den då i första hand bör ställa sig handlar inte om teknik utan om helt andra saker.
Vid valet 2010 försökte Byggnads organisera gruppröstning för sina medlemmar, bland annat i Uppsala. Man gick i samlad tropp till en lokal för förhandsröstning – grupptrycket skulle naturligtvis förmå alla som var med att rösta likadant. Tilltaget väckte stor upprördhet, men var inte olagligt.
Med möjlighet till elektronisk röstning blir kan grupptrycket få hur stort spelrum som helst. Organisationer och nätverk kan, med mer eller mindre påtagliga metoder, uppmana människor att komma till möten där det också ingår att man röstar från en dator – naturligtvis likadant. I ett vanligt ”fysiskt” valbås står man ensam med sitt samvete, utan ombudsmän eller personer som man kan vara beroende av som hänger över axeln och kontrollerar att man röstar rätt.
I ett val med verkliga valsedlar, verkliga valurnor, verkliga valförrättare som prickar av verkliga väljare i en verklig vallängd neutraliseras hoten mot väljarens integritet så långt det går. Dessutom kan var och en kontrollera att rösträkningen går rätt till och den som kommer först på morgonen kan se att urnan är tom – bara det en viktig sak för att förtroendet för valet inte ska urholkas. Trovärdigheten ligger i enkelheten som i sig understryker att det är lika lätt för alla att rösta och att kontrollera processen.
Val är på riktigt – då måste valförfarandet också vara på riktigt, ”in real life”.