''VÄldet mot kvinnor samhÀllets ansvar''
"En konstruktiv samverkan mellan myndigheter och organisationer Àr kanske den allra viktigaste ÄtgÀrden nÀr det gÀller hjÀlp till vÄldsutsatta kvinnor. SamförstÄnd, med en gemensam syn pÄ orsaker till vÄld mot kvinnor, och grundlÀggande kompetens Àr avgörande."
Rikskvinnocentrum har ett regeringsuppdrag att omhÀnderta, undervisa och forska om misshandlade och vÄldtagna kvinnor. Varje Är sedan starten för snart tio Är sedan har man anordnat kurser och utbildningsdagar bÄde pÄ akademisk grundnivÄ och för
yrkesfolk. Sedan tre Är tillbaka finns dessutom Àmnet vÄld mot kvinnor som universitetskurs.
â Med tiden blev det allt tydligare att det behövdes en lĂ€robok med samlad teoretisk och praktisk kunskap och nu Ă€r den klar.
Hela kedjan
VÄldsutsatta kvinnor med Studentlitteratur som utgivare Àr i första hand en lÀrobok men ocksÄ en uppslagsbok för till exempel anstÀllda vid domstolar, socialkontor och polisen.
â Utbildning Ă€r den vĂ€g man mĂ„ste gĂ„ om man skall komma nĂ„gonstans i det professionella omhĂ€ndertagandet, men ocksĂ„ för att förĂ€ndra fördomar och förlegade attityder i samhĂ€llet i stort, sĂ€ger Barbro Posse och Gun Heimer samtidigt som de poĂ€ngterar att "man mĂ„ste förstĂ„ hela kedjan".
â Det Ă€r sĂ„ mĂ„nga inblandade. Vad hjĂ€lper ett gott omhĂ€ndertagande i ett led, till exempel sjukvĂ„rden, om resten brister? Att socialtjĂ€nst och sedan hela rĂ€ttskedjan har sĂ„vĂ€l kompetens som kunskap Ă€r faktiskt det minsta man kan begĂ€ra, tycker Gun Heimer.
â Varje instans mĂ„ste göra sina saker pĂ„ rĂ€tt sĂ€tt.
I boken finns kapitel om hÀlso- och sjukvÄrdens ansvar ("vi har en unik möjlighet, det Àr ju till oss som kvinnorna kommer") och om socialtjÀnstens. Kapitlen om rÀttsvÀsendet handlar bÄde om polis och domstol.
En lÄng process
Men om man inte förstÄr normaliseringsprocessen, den nednötning, för att inte sÀga det tillintetgörande, som mannen utsÀtter kvinnan för i ett vÄldsförhÄllande och som ger svar pÄ frÄgor som "varför gÄr hon inte?", hjÀlper inga checklistor i vÀrlden . Inte heller lagparagrafer eller annat matnyttigt som finns i boken.
Kvinnojoursrörelsen har lÄng erfarenhet av vad en sÄdan process innebÀr (det Àr ocksÄ kvinnojourerna som starkt bidragit till att synliggöra vÄldet mot kvinnor, sÀger Gun Heimer) och det Àr en av dess företrÀdare, Angela Beausang, som med hjÀlp av bland annat autentiska citat berÀttar vad som sker varje dag i mÄnga svenska hem. Om hur lite svartsjuka övergÄr till kontroll tills dess att vÄld kommer in i bilden och hur nÀstan alltid vÀxling mellan vÄld och vÀrme Àr ett inslag i denna process.
Och sÄ hoten som kan bli som starkast nÀr kvinnan till slut meddelar att hon tÀnker gÄ. DÄ kan hon fÄ höra sÄdant som "Jag kommer aldrig att slÀppa dig, ingen kommer att tro dig, du kan bara glömma att du skall fÄ behÄlla barnen, jag tar livet av mig (dig) och dÄ Àr det ditt fel."
Vem Àr dÄ han som slÄr? Ett Àr klart, det syns inte utanpÄ. Han ser ut och uppför sig som vem som helst, skriver Angela Beausang. Det kan vara din arbetskamrat, din chef, din tandlÀkare, busschauffören, din trevlige granne.
I USA blev ett vanligt nödsamtal till polisen i San Diego 1986 en vÀndpunkt, berÀttar Rikskriminalens chef Lars Nylén, det Àr han som svarar för texten om polisens roll.
En kvinna ringde och begÀrde polishjÀlp för att hennes man slog henne. NÀr polisen kom till platsen fann de mannen lÀsande juridisk litteratur vid köksbordet. Han identifierades som en kÀnd domare i San Diego. Fallet uppmÀrksammades. Ingen hade tidigare velat tro att en domare kunde begÄ ett sÄdant brott. FjÀll föll frÄn mÄngas ögon, skriver Nylén.
OcksĂ„ i Sverige har "fjĂ€ll fallit" och ingen kan lĂ€ngre pĂ„stĂ„ att kvinnomisshandel Ă€r nĂ„got okĂ€nt. ĂndĂ„ betraktas fortfarande kvinnomisshandel av mĂ„nga som en familjeangelĂ€genhet och, frĂ„gar Gun Heimer, i vilka andra sammanhang skuldbelĂ€gger man offret?
Idealbild med brister
Mona Eliasson, docent i psykologi och den som inleder boken, har en teori varför det finns motstÄnd mot att diskutera mÀns vÄld mot kvinnor, att peka pÄ uppenbara brott. Det Àr för att frÄgan om mÀns vÄld mot kvinnor krockar med bilden av en framgÄngsrik jÀmstÀlldhetspolitik, skriver hon och fortsÀtter: "Konsensus kring uppfattningen att jÀmstÀlldhet har uppnÄtts i Sverige Àr vida spridd. PÄpekanden om bristerna i vÄr idealbild vÀcker olust och starka reaktioner ... Att inte kunna identifiera vÄldsmÀnnen eller deras offer pÄ utseendet och se att de Àr avvikare gör oss oroliga, problemet kommer oss för nÀra och vi kan inte hÄlla det pÄ avstÄnd. Att konfronteras med det faktum att den gemensamma nÀmnaren för detta vÄld Àr maskulint kön
tycks mest provocerande och hotfullt av allt."
â Det allra viktigaste Ă€r att ge entydiga signaler: VĂ„ld tolereras inte, sĂ€ger Gun Heimer och Barbro Posse. OcksĂ„ det ett citat ur boken.
SĂ„ jobbar vi med nyheter