Valet alla struntar i
Varför är det så? Ja, ett skäl är säkert att de flesta partierna, med undantag för vänsterpartiet, miljöpartiet och folkpartiet, ägnat valen och själva EU-frågan ett högst förstrött intresse. En annan förklaring får den som tar sig titt på folkpartiets valplattform inför parlamentsvalet i juni som presenterades i tisdags: inför euron, skapa ett europeiskt FBI, skrota jordbrukspolitiken. Det är verkligen som Jan Björklund säger:
- Något parti måste ta på sig att föra fram en positiv Europavision i Sverige. Folkpartiet gör det gärna, eftersom vi är övertygade om att det europeiska samarbetet är det viktigaste som hänt på vår kontinent under de senaste 100 åren.
Innan Lissabonfördraget har godkänts är justitie- och jordbrukspolitiken dock inte en fråga för Europaparlamentet. Och euron blir det inte ens efter ett eventuellt införande av fördraget. Låt gå för att det går att utnyttja valrörelsen för generell opinionsbildning och som ett sätt att profilera det egna partiet mot regeringskollegerna i alliansen. Men det är talande att folkpartiet som gärna vill framstå som landets mest EU-vänliga parti känner sig tvunget att driva frågor som ligger utanför parlamentets ansvarsområde.
Det är som med Junilistan för fem år sedan. Partiets viktigaste krav var en folkomröstning om förslaget till EU:s så kallade grundlag (det som tusen stötningar och blötningar senare har blivit Lissabonfördraget). Men det var över huvud taget inte en fråga för Europaparlamentet.
Visst är det positivt med en generell opinionsbildning kring EU och det tydliga budskapet kan säkert gynna folkpartiets kampanj. Chansen att det bidrar till att höja valdeltagandet är väl tyvärr marginell. Så länge parlamentet uppfattas som något oangeläget kommer folk inte att flockas vid valurnorna. Och för att ändra det krävs det mer än ett Lissabonfördrag.
Alla partier måste ta valet på allvar och våga förklara hur parlamentets verksamhet påverka svenska medborgares vardag.
Så jobbar vi med nyheter