Vid Järlåsagården anordnar Anhörigföreningen i Uppsala tillsammans med Röda Korset och kommunens Anhörigcentrum rekreationsdagar i två omgångar varje sommar sedan åtta år tillbaka.
På torsdagen var det avslutningsdag för årets andra rekreationsgrupp, och regnet hängde i luften, men Järlåsagårdens bouleplan var som vanligt samlingspunkt för de 25 gästerna. Kloten valdes noga och välriktade kast möttes med gillande sus från publiken, liksom mindre lyckade följdes av beklagande brumningar.
Ulla Lindström var på Järlåsagården för första gången tillsammans med maken Rune som blivit lite glömsk de senaste åren:
– Det har varit härliga dagar när jag inte behövt tänka på vardagsbestyr utan bara kopplat av. Jag har till och med varit på massage för första gången i mitt liv, jätteskönt. Och jag visste ju att Rune var väl omhändertagen medan jag var upptagen, sade Ulla Lindström.
Under tiden spelade Rune Lindström boule och gjorde stor lycka med några av sina kast. När de kommer hem igen väntar deltagande i Panterbouletävlingar för hans del, något som han sett fram emot länge.
Karin Henriksson arbetar som konsulent vid Anhörigcentrum, placerad i Eriksberg, och är en av dem som deltar i verksamheterna vid Järlåsagården:
– Det arbete som anhöriga och närstående gör för de sina, om det är deras makar, syskon, föräldrar eller vänner, kan inte överskattas. Men det kan bli ett oerhört tungt ansvar också, därför är kommunens Anhörigcentrum på Kungsängsgatan i Uppsala en mycket viktig resurs för att stödja dem, säger Karin Henriksson.
Vid Anhörigcentrum, som organisatoriskt hör till Vård och bildning, finns anhörigkonsulenter, informatörer, syn- och hörselkonsulenter som gör hembesök, demensvårdsutvecklare och stödpersonal som kan lösa av anhöriga under kortare tider, inalles omkring 20 personer.
– Behoven av anhörigstöd växer eftersom inriktningen i kommunen är att så många som möjligt ska kunna bo kvar hemma så länge som möjligt. Men det innebär att anhöriga inte bara får ett stort ansvar, de har också dygnet-runt-arbete. Och för dem som fortfarande är yrkesverksamma och har anhöriga som behöver deras hjälp, är situationen dubbelt svår, säger Karin Henriksson.
Efter en första kontakt med Anhörigcentrum erbjuds anhöriggrupper där kontakt kan tas med olika specialföreningar, till exempel för demenssjuka. Grupperna ger inte bara möjlighet att få specialiserad information, man träffar också andra personer i samma situation som man själv, vilket bara det kan vara en lättnad.
– Det händer också att deltagare fortsätter att träffas privat i egna grupper tillsammans med volontärer från exempelvis Röda Korset, och det är naturligtvis ett extra plus för såväl anhörigvårdarna som för deras hjälpbehövande anhöriga, säger Karin Henriksson.