Vänsterpartiet vill ge Ryssland vetorätt

Nyligen gick jag vilse bland bokmärkena på datorn och hamnade helt oförhappandes på vänsterpartiets hemsida. Eftersom jag råkade ha lite tid över roade jag mig, om det är ordet, med att söka under uppslagsordet Baltikum - och fick då upp en pinfärsk riksdagsmotion om en ny Rysslandspolitik.
   De synpunkter som vänsterpartiet har på Ryssland är utan tvivel av ett slag som det närmast vore tjänstefel att undanhålla läsekretsen.

   Det som bekymrar vänsterpartisterna i första hand är inte den allmänt auktoritära och antidemokratiska utvecklingen i Ryssland. Den omnämns bara i förbigående, och påstås vara orsakad av väst och, självfallet, Nato.
   Vänsterpartiet vill "bromsa Natos geopolitiska strävanden". Man vill att Sverige skall verka för att Nato upplöses och att USA skall dra tillbaka sina trupper och kärnvapen från Europa. Och i tidernas fullbordan, när Nato upplösts, vill partiet att Sverige skall utnyttja sin ställning som alliansfri stat "för att försöka förmå den ryska regeringen att ta ansvar för utvecklingen i Tjetjenien", som det så pietetsfullt formuleras.
   Sedan erbjuds den intresserade allmänheten en dessvärre lika ofullständig som tendentiös historieskrivning. I mitten av 1980-talet inleddes reformer som "syftade till att demokratisera och reformera det sovjetiska systemet". Förebilden var "välfärdsstater som Sverige", meddelar vänsterpartiet.

   Sovjet inledde en "massiv nedrustning", inte minst av kärnvapen och gick med på att dra tillbaka sina trupper "mot löfte om att Nato inte skulle expandera längre österut".
   Men den slemma västvärlden bröt snart dessa löften och lät Nato breda ut sig långt in i Östeuropa. "till och med in i f d Sovjetunionen". I Ryssland uppstod ett "brett folkligt missnöje" med situationen - som man uppfattar som "ett försök att ringa in Ryssland".
   Är det inte något som fattas här? Var finns i vänsterpartiets världsbild de öst- och centraleuropeiska länderna, inte minst de baltiska (som ju är de enda före detta sovjetrepubliker som är medlemmar i Nato)?

   Hade dessa länder ingen egen vilja? Var det så att Nato bara rullade in samtidigt som Warszawapakten rullade ut eller, rättare sagt, bröt samman?
   Sanningen är ju att alla de från kommunismen befriade länderna, av uppenbara historiska och säkerhetspolitiska skäl, ville b li medlemmar av Nato. Och sanningen är ju också att detta tog sin rundliga tid. Nato, liksom EU, hade en rad villkor i fråga om demokratiutveckling. De baltiska länderna blev inte medlemmar förrän 2004.
   Vänsterpartiet tycks alltså mena att Ryssland, den sovjetiska förtryckarstatens arvtagare, skall ha vetorätt mot fria och självständiga europeiska länders säkerhetspolitiska val. Vissa ränder har märkvärdigt svårt att gå ur.