Vapenvila, men sen då?

Att gå runt i Tel Aviv är som att vara i Mellanöstern men ändå inte. Rent geografiskt ligger förstås den israeliska staden där, men gatulivet, människorna och atmosfären ger en annan känsla. Om man tänker bort metalldetektorerna vid buss- och järnvägsstationer och den ständiga närvaron av unga värnpliktiga, skulle strandpromenaden lika gärna kunnat ligga i Nice.
Men bara några timmars resa söderut är verkligheten en annan; i de sydisraeliska städerna Ashkelon och Sderot tvingas invånarna leva i ständig skräck för raketattacker från Gaza. Och ytterligare en bit söderut, i själva Gaza, sitter 1,7 miljoner palestinier fast, gisslan i en maktkamp mellan Israel, Hamas och Egypten.

Den vapenvila mellan Israel och Hamas som nu har förhandlats fram ger andrum på bägge sidor gränsen. De israeliska invånarna ska inte behöva frukta nya raketattacker och enligt avtalet kommer Israel i sin tur att häva delar av blockaden mot Gaza. Den har skapat en humanitär katastrof: ungefär 80 procent av familjerna är beroende av bistånd från FN:organet UNRWA för att klara sig.
Några direkta förutsättningar för fortsatta förhandlingar med Hamas är däremot svåra att se - rörelsen motsätter sig den judiska statens existens. Självklart måste man förhålla sig till organisationen, den är en politisk realitet, men nyckeln till framgång finns på Västbanken.

Det andningsutrymme som vapenvilan ger borde användas till att stärka de krafter på Västbanken, främst Fatah och president Mahmoud Abbas, som eftersträvar en tvåstatslösning. I dag tvingas Abbas i stället kämpa med ett sviktande stöd i opinionen. Delvis beror detta på den palestinska myndighetens korruption och ineffektivitet. Men en viktig förklaring är att taktiken att söka samarbete med Israel framstår som misslyckad. Trots parternas kontakter fortsätter Israel att ge klartecken åt nya bosättningar på Västbanken - de två senaste åren har antalet bosättare ökat med ungefär 20 000 personer.
För att slå undan benen på Hamas måste Israel möjliggöra en palestinsk stat och ge upp dagens bosättnings- och ockupationspolitik. Invånarna i Ashkelon, Sderot och Gaza förtjänar samma drägliga livsförhållanden som Tel Aviv-borna.