Var finns arvet från Mandela?

I normala demokratiska sammanhang är konkurrens om ledarposten i ett politiskt parti inget att bekymra sig om. Olika kandidater har olika fördelar och partimedlemmar och väljare bör få väga för- och nackdelar mot varandra.
De scener som utspelats vid ANC:s partikongress i Sydafrika inger dock enbart olust. Den konflikt som i går ledde till att Jacob Zuma utsågs att efterträda Thabo Mbeki som partiledare och med stor säkerhet även som president får också mycket lojala ANC-anhängare att skämmas.
Av de två hade givetvis Thabo Mbeki varit att föredra. Men Mbekis personliga värdighet och kompetens i ekonomiska frågor har allt mer kommit att skymmas av dels hans ovilja att acceptera välgrundad kunskap om sambandet mellan HIV och aids, dels av en högdragen och auktoritär attityd till varje form av kritik mot ANC-regeringens styre. Därmed har förutsättningarna skapats för en utmaning underifrån och det tragiska är att den som förstått att lansera sig själv som ett folkligt alternativ har varit en så uppenbart olämplig person.
Jacob Zuma är en populist som ena dagen lovar näringslivet bästa möjliga arbetsvillkor och andra dagen lovar allt möjligt annat till ANC:s kommunistiska allierade och till fackföreningsrörelsen. Han lyftes bort som vicepresident efter allvarliga korruptionsanklagelser och har själv erkänt att han våldtagit en HIV-positiv ung kvinna som stått i beroendeställning till honom. Men i den bisarra agitation som föregått valet till partiordförande har båda dessa händelser nästan framställts som meriter.

Man kan tycka att ANC efter detta borde spricka i två partier. Men mycket litet talar för det. ANC är den rörelse som mer än alla andra drev fram Sydafrikas demokratisering och att bryta sig ur är förmodligen näst intill otänkbart även för Zumas mest oroade kritiker. Och att den liberala opposition utanför ANC skulle kunna göra stora inbrytningar bland partiets väljare är det ingen som föreställer sig - i alla fall inte under mycket lång tid framåt.
Naturligtvis finns arvet från Nelson Mandela kvar inom ANC, men det uttrycks inte av Jacob Zuma. Sydafrikas viktigaste demokratiska krafter kommer under överskådlig tid att vara den rika flora av kyrkor och frivilligorganisationer av alla slag som utanför partipolitiken bär upp människors engagemang för sitt lands utveckling.