Läkaren och fackordföranden Anna Rask-Andersen tycker att det är beklagligt att Akademiska sjukhuset tvingas till så kraftiga rabatter att man inte kan säkerställa att sjukhuset får tillräckliga intäkter för den vård som säljs till andra landsting.
– Vi är inte kritiska till rabatter men en sjukhusdirektör ska inte behöva hamna i en situation där två landsting spelar ut oss mot varandra. Akademiska måste ha en klar region för sin sjukvård.
Hon reagerar mot uppgiften att rabatterna tvingats fram genom den ökade konkurrensen mellan universitetssjukhusen. När nya avtal skulle förhandlas 2010 hotade landstingen i Västmanland och Sörmland att sluta avtal med landstingen i Stockholm och Örebro i stället.
– Man spelade ut oss mot varandra, berättade Akademiska sjukhusets marknadschef Karolina Sidwall i onsdagens tidning.
Anna Rask-Andersen menar att grundproblemet är att relationerna mellan landstingen är för dåliga på både politiker- och tjänstemannanivå. Hon menar att inte bara landstinget utan även kommunerna och landshövdingen måste visa att de vill jobba för sjukhusets överlevnad.
– Alla måste gå i samma takt och sälja Akademiska sjukhuset. Genom kontakter med andra landsting kan vi verka för att Ackis får jobba i en trygg region med ett tryggat patientunderlag. I dag har vår region i stället blivit som ett getingbo.
Ett getingbo?
– Ja, den mellansvenska sjukvårdsregionen och Akademiska sjukhusets upptagningsområde är så skakigt och oklart. Vi har inte trogna kunder. Det finns till exempel de i Värmland som tycker att man borde tillhöra Västra Götaland i stället för oss. Och Sörmlands patienter får åka förbi två universitetssjukhus när de ska till oss. Det kan man ju förstå, att de i Nyköping tycker att det vore mera praktiskt att tillhöra Stockholm.
Hon tror inte att allmänheten förstått varför det är viktigt för sjukhuset att behålla avtalen med andra landsting.
– Ett förlorat avtal kan betyda att vi inte kan behålla vissa verksamheter här i Uppsala. Invånarna i Uppsala län får inte samma tillgång till snabb vård.
Hon tror att vårdavtalen i framtiden måste bli längre än dagens femåriga avtal.
– Här bygger vi vårdbyggnader som det tar sju år att bli klara med, men våra avtal från 2010 sträcker sig bara över ytterligare fyra år! Det måste till ett annat system än kortsiktiga avtal.