Från att ha varit udda fåglar verkar tiden ha kommit ikapp fenomenet terapiträdgårdar. Inom Uppsala läns gick startskottet år 2006 när landstinget fördelade 1,3 miljoner kronor för grön terapi. Pengarna gick till fyra vårdavdelningar. I går skrev vi om avdelning 170 och i dag tar vi en titt på de övriga som delade på den dryga miljonen.
På Hospice i Kronparken, Uppsala, ligger Sinnenas trädgård. Där saknas gräsmatta, i stället finns en plattläggning på marken som binder ihop inomhus med uterummet. Allt för att det ska vara möjligt att köra ut sängar till trädgården. Tanken är att patienterna ska kunna ligga i sina sängar under vårens blommande körsbärsträd eller höstens röda rönnbärsträd. Och på vintern under stjärnhimlen.
- Här är ingenting omöjligt. Ibland sover människor under myggnät på natten under bar himmel. Är det kallt finns varma filtar att vira in sig i, säger Ann Gustafsson Nordblom, avdelningschef på Hospice.
Till Hospice kommer människor i livets slutskede. Många har cancer, andra hjärt- och kärlsjukdomar eller neurologiska sjukdomar. Patienterna är i åldrarna 18 år och uppåt.
- Att naturen är viktig för oss nordbor är bevisat, men för dem som lever sina sista dygn är det omöjligt att komma ut i skogen. När verkligheten är tung och svår kan vår trädgård ge dem en möjlighet att fokusera på här och nu, att se något vackert och vila tanken i naturen, säger Ann Gustafsson Nordblom.
Som namnet avslöjar ska trädgården innehålla växter för alla sinnen. Vackra blommor som doftar och tillgodoser ögat och näsan. Där finns bärbuskar och äppelträd för smakens skull. Ludna växter att känna på och ljudet av porlande vatten att lyssna till. I trädgården finns en fontän, som är en donation från en anställds familjemedlem. År 2006 fick Hospice 150 000 kronor från landstinget för att starta trädgården. Men den totala kostnaden är tio gånger högre. Att trädgården ser ut som den gör beror på engagemanget som den väckt hos personalen. Undersköterskan Birgitta Åhman lyckades få ihop 15 sponsorer. Dessutom är trädgården ritad Ann Hallén som då var landskapsarkitektstuderande och gjorde det som sitt examensarbete vid SLU.
I Trädgården finns olika avgränsade partier. Det ger anhöriga och patienter chansen att tillbringa tid tillsammans i avskildhet, stunder som kan ge anhöriga ett vackert minne.
- När avdelningen flyttade ut från Samariterhemmet 2005 och hit fanns ett missnöje bland personalen att lämna de fina lokalerna. Men sedan vi fått trädgården är det ingen som vill tillbaka längre, säger Ann Gustafsson Nordblom.
Hon anser att trädgården är ett bra komplement till medicin, inte minst när ångesten och oron blir svår. Gemensamt för de fyra trädgårdarna är att anslaget från landstingen blev en grundplåt att komma igång. Men alla har kostat mer att anlägga. I Östhammar hittade man en samarbetslösning mellan kommunen och landstinget för att trädgården skulle bli verklighet. De 80 000 kronor som geriatriska klinken fick av landstinget blev starten. Men idén hade funnits sedan år 2003 i form av engagerad personal som bildat arbetsgrupper och gjort studiebesök på andra trädgårdar.
- När vi hade färdiga skisser och planer att presentera fick vi med oss cheferna och politikerna, säger arbetsterapeut Marie Fridh, geriatriska kliniken, Östhammar.
År 2008 står träningsträdgården på plats och fyller en massa funtkioner. Östhammars kommun använder den för tre ändamål, dels dagliga verksamheten, dels för boende på en demensavdelning och dels för rehabilitering av äldre. Medan landstinget nyttjar den för rehabilitering av patienter på geriatriska avdelningen.
Trädgården är både plattlagd, har gräsmatta och är anlagd i kuperad mark. Där finns växter för olika sinnen, bärbuskar och fruktträd, ett örtbord med kryddväxter, en fontän, fågelholkar och eftersom Östhammar är en skärgårdskommun har man anlagt en fiskarhörna med gamla redskap och rep som luktar tjära.
- Trädgården är väldigt positiv för oss. Man kan få in sjukgymnastik och arbetsterapi på många och naturliga sätt. Inomhus kan det vara svårt att hitta aktiviteter som passar män, men här är det inga problem. Vi har lätt att hitta på aktiviteter som passar både män och kvinnor, säger Marie Fridh.
Trädgården används för gemenskap, för spel och utomhuslekar, och på midsommarafton ska där firas, det gör man på alla stora helger. Samtidigt kan den som bara vill vara ute, få sitta under en björk och ta det lugnt. Den fjärde trädgården ligger i Enköping och inget borde vara mera naturligt. Här finns arvet efter den legendariske doktor Ernst Westerlund även kallad arbetsterapins fader. Han, som levde mellan 1839 och 1924, förespråkade redan då naturens och trädgårdens helande kraft. Till exempel kunde han ordinera vedhuggning och kolhämtning för sina patienter. Trädgården på Westerlundska rehabavdelning startade år 2007. 550 000 kronor från landstinget gjorde att trädgården kunde komma igång, men inte heller här har summan räckt för hela trädgården. Man har fått ansöka om andra pengar också.
På Westerlundska rehabavdelningen lever doktorns anda vidare. Efter tio-ronden får i princip alla patienter som vill, och de brukar de flesta göra, få komma ut i trädgården. Det är bara vädret som kan sätta stopp.
- Många har legat länge inomhus på sjukhuset när de kommer till oss, då blir det stor skillnad för dem att komma hit. Här får de vara ute och träna och få igång kroppen. Frisk luft ökar verkligen motivation för viljan att återhämta sig, säger Pia Idås, undersköterska på Westerlundska rehabavdelningen.
Stroke eller lårbensbrott, är det vanligaste orsakerna. I huvudsak är patienterna över 65 år, några närmar sig 100 men där finns även yngre. I trädgården finns upphöjda odlingsbäddar för att de som sitter i rullstol ska kunna plantera och sköta växterna. Där kan patienterna också gå-träna i en utetrappa eller ha gruppgymnastik ute. Där finns ett lusthus, en fontän och sittplatser för vila. I år har man planterat potatis.
Läs mer om rehabiliteringsträdgårdar och grön terapi: www.halsansnatur.se