Det märks på ljuset, på fåglarnas alltmer övertygade sång och på att folk på Uppsalas gator inte längre bär vinterns svarta ytterkläder.
Vad gäller fåglarna har talgoxarna som vanligt hunnit längst, och redan utvecklat sin vårsång ”ti-tu-ti-tu-ti-tu” till fulländning. Den mindre kusinen blåmesen ligger inte långt efter, och dess höga vassa läten är lika starka och genomträngande som den marssol som till och från tittar fram mellan snö och regn. Koltrasten, en gång en skygg skogsfågel, är numera en stads- och trottoarfågel som ogenerat äter vad den kommer över på gatorna. Också koltrasthannarna har börjat påminna sig vårens melodier, och man kan höra hur de sitter i träden och visslar några trevande toner, ungefär som en äldre herre som sjunger i badet och försöker erinra sig en bortglömd melodi.
Månaden mars (latinska martius) har fått sitt namn efter strids- och jordbruksguden Mars i den romerska mytologin. Mars har i gamla tider kallats vårmånad, blidmånad och ugglemånad. I Danmark har månaden döpts till tordmånad efter asaguden Tor, och i många slaviska språk kallar man mars björkmånaden.
I jordbrukssamhället Sverige fanns många talesätt förknippade med månaden mars olika dagar. Ett uppländskt talesätt i samband med Bengtdagen 21 mars lyder till exempel:
”Är Bengt sur och våt, så får man så när man kommer åt, men är han torr och ren så får man så överallt utan men.”
SMHI har sin egen definition på den meteorologiska våren: det är vår när dygnsmedeltemperaturen är stigande, stadigvarande mellan 0 och +10 °C i minst sju dygn i följd, förutsatt att detta infaller efter 15 februari.