Inför tisdagens konsert på Konserthuset i Uppsala samsas verk av Bartók och Schuman med nyskrivna alser av bland andra Arvo Pärt och Raminta Serksnyte på programmet.
– Jag vill helst bjuda på något nytt och oväntat. Inte i något utbildande syfte utan för att det händer något med både en själv och publiken när man tar risker och vågar gå utanför det alla är vana att spela och lyssna på, säger han när vi träffas i lobbyn till Hotell Uplandia i Uppsala.
Gidon Kremer föddes i Riga i Lettland 1947.
Båda föräldrarna var violinister liksom farfadern, så det var aldrig något tal om vilket instrument Gidon skulle lära sig.
När musikkarriären tog fart stötte han snabbt på problem. I det totalitära Sovjeunionen möttes alla kulturutövare av starka påtryckningar som kunde bestå i att någon kom strax innan en konsert och talade om vilken musik han skulle spela eller ställa till med problem om han spelade musik som inte var godkänd.
– Jag fick en bra utbildning och jag överlevde allt, så jag har inget att klaga över. Man måste gå igenom svårigheter genom att vara sann mot sig själv, annars överlever man aldrig som musiker, säger han.
Konserten i kväll är hans första i Uppsala och den första i Sverige på över tio år. Ändå har han en ganska stark Sverigekoppling. Hans farfar var svensk, vilket ledde till att Gidon Kremer träffade den världsberömde operasångaren Jussi Björling när han var barn.
– Eftersom farfar pratade svenska och var musiker så kom Jussi Björling och hälsade på när han uppträde i Riga. Jag minns att han var hemma hos oss, så bra man nu kan minnas något från när man var tio år, säger han.
Minnen från sin musikkarriär är däremot inget han går omkring och funderar över.
– Jag är inte ute efter att dekorera mig med minnen utan försöker hela tiden leva i nuet. Om morgondagens konsert blir lyckad så är det min bästa stund, säger han.