I början av juli rapporterade UNT om oljeutsläpp i Fyrisån, bland annat vid S:t Olofsbron. Tjänstemän på kommunen misstänkte då att en oljeavskiljare vid någon fastighet läckt efter att ha blivit överbelastad av för mycket regn.
Ska man tro Gunilla Lindgren, limnolog vid länsstyrelsen, kan vi vänta oss fler utsläpp, både av oljesspill och ämnen vi inte ser. Allt beroende på ett föråldrat dagvattensystem.
– Problemet är att Uppsala är en gammal stad med delvis sönderrostade och ibland felkopplade system. Det är inte anpassat för dagens trafik, klimat och allt mer hårdgjorda ytor. Systemet klarar inte av att frakta bort allt vid häftigt reng, och på många ställen rinner vattnet dessutom ner i ån utan att renas, säger Gunilla Lindgren.
Dagvatten är bland annat det regn som från tak och asfalterade vägar för med sig näringsämnen som fosfor och till exempel oljerester ner i gatubrunnarna som leder till Fyrisån.
Gunilla Lindgren menar att den bristfälliga hanteringen av dagvattnet i Uppsala kan få negativa konsekvenser för hela Mälardalsregionen.
– Två och en halv miljon människor dricker av Mälardalens vatten. Så vad händer när Fyrisåns vatten når Mälaren? Ska vi bli fler runt Mälaren och som samtidigt skitar ned mer är det nödvändigt att utveckla systemen för rening, säger Gunilla Lindgren.
Fyrisån har i dag "måttlig ekologisk status" enligt EU:s vattendirektiv. Gunilla Lindgren, som arbetar med att kartlägga och statusklassa vattenlägen i länet, förklarar att vattnet bland annat har för höga halter av näringsämnen som fosfor och kväve. Hon menar att det även finns en risk för att det på sikt kan bli problem med läkemedelsrester, organiska miljögifter och tungmetaller som kvicksilver.
– Det krävs åtgärder, och från länsstyrelsens håll är dagvattnet en av de punkter vi trycker på, säger Gunilla Lindgren, som skulle vilja se fler kreativa lösningar.
Hon tar Enköpings vattenpark som ett exempel där man för in dagvattnet i olika sjösystem och dammar där det sedan renas innan det leds ut igen.
Sven Ahlgren, planeringschef på Uppsala vatten, menar att man planerar för dagvatten när nya områden exploateras.
– Däremot är det väldigt svårt att tänka sig att man ska ha stora dammar inne i stan. Vi har medeltida strukturer och det är fortfarande drottning Kristinas detaljplaner som gäller. Det är inte lätt att ändra på, säger Sven Ahlgren, som anser att man gör det man kan i frågan utan att påverka andra samhällsintressen.
Han påpekar att ansvaret för dagvattnet dessutom ligger på fler än en aktör. Industrier och fastighetsägare som är anslutna längs med ån ansvarar själva för att vattnet renas innan det släpps ut. Detta är en tillsynsfråga för kommunen.
I början av året röstade kommunfullmäktige igenom ett program för dagvattenhanteringen. Anna Axelsson, chef för miljökontoret, var med i styrgruppen som tog fram planen.
– Utan att slå sig för bröstet tycker jag att vi har bra fokus på frågan. Det är ett pågående arbete där det hela tiden uppkommer nya frågor i och med att vi är en växande kommun, säger Anna Axelsson.
Hon menar att man jobbar kontinuerligt med frågan och lyfter bland annat dagvattenprogrammet som ett exempel.
Gunilla Lindgren tycker dock att det inte är tillräckligt.
– Det är en bra början. Men nu krävs det att man implementerar det här till förvaltningarna och att strategierna efterföljs och förverkligas. Annars blir det som så ofta att de här dokumenten bara blir liggande, säger Gunilla Lindgren, som anser att politikerna även har ett stort ansvar i frågan.
– Politikerna måste ta det här på allvar. De måste förstå att det här är en del av det långsiktiga tillväxtarbetet.