Under kulmen av finanskrisen 2008-2009 förebådade de ökande varslen kraftigt stigande arbetslöshet. Som högst nådde arbetslösheten över nio procent, samtidigt som BNP minskade med mer än fem procent. Tack vare ett robust banksystem, hållbara statsfinanser och ett konkurrenskraftigt nä-ringsliv kunde dock ekonomin resa sig snabbt. Men om det vill sig illa kan återhämtningen visa sig kortvarig.
I en utfrågning i riksdagens finansutskott igår menade riksbankschefen Stefan Ingves att han inte tror att den svenska ekonomin kommer att drabbas lika hårt framöver som den gjorde under finanskrisen. I stället tror han på en mer normal konjunkturdämpning i klass med den i början av 2000-talet. Det som oroar Ingves är snarare hushållens skulder och därför ställer han sig tveksam till en sänkning av styrräntan.
Men om detta råder oenighet inom Riksbanken. Det finns goda argument för att hushållens skulder håller sig på en sund och hållbar nivå. Om Stefan Ingves och de andra så kallade hökarna i Riksbanksdirektionen har fel om den närmaste framtidens konjunktur, skulder och inflation, riskerar den höga styrräntan att försätta Sveriges ekonomi i en sämre situation än nödvändigt.
Regeringen har dock särskild anledning att svettas över nyheterna om nya varsel. När finansminister Anders Borg lade fram sin höstbudget i september var han medveten om att det var mot bakgrund av en ekonomisk glädjekalkyl. Regeringen har med rätta fått kritik för att de planerade utgifterna ligger farligt nära utgiftstaket.
Om konjunkturen nästa år vänder mer än väntat kan det förvisso vara påpassligt med investeringar från statens sida. Men om regeringen på grund av ekonomins utveckling tvingas kasta om i budgeten eller misslyckas med att på ett trovärdigt sätt hålla sig inom budgetlagens ramar riskerar man väljarnas förtroende. Ansvarsfull ekonomisk politik har länge varit regeringens starkaste övertag mot oppositionen, men det övertaget har man nu satt på spel.