Terminalytor, avgångshallar, gater och så vidare. Det är nog mångas generella bild av Arlanda. Den stämmer självfallet, men bara på ytan. Bakom kulisserna liknar det hela mer en karusellpark och medan passagerarna väntar eller handlar taxfree får allt incheckat bagage ta sig en tur i karusellsystemet.
– Bagagesystemet är själva hjärtat i hela flygplatsen, även om passagerarna knappt märker av det, säger Anna Johansson på Swedavia.
Åtminstone märker passagerarna inget när allt går som det ska, vilket det enligt Swedavia gör i 99,5 procent av fallen.
För att väskan ska få äntra denna karusellpark krävs ett åkband i form av den bagagetagg som fästs på väskan. Taggen läses av flera gånger genom systemet för att flygplatsen ständigt ska ha koll på exakt var väskan befinner sig. Väskorna läggs, antingen av incheckningspersonal eller passageraren själv, på det så kallade kollektbandet.
Efter inpassering i systemet röntgas allt bagage och misstänks en väska innehålla något otillåtligt skickas den till ytterligare röntgenstationer. Framför allt letar systemet efter explosiva ämnen och varje dag skickas testväskor genom systemet för att se att det fungerar. Det finns även andra saker som flygplatsen rekommenderar passageraren att lämna hemma, exemplevis vapen som packats ner utan formellt tillstånd, fyrverkerier och vissa typer av mat som kan läcka ut. Surströmmingsburkar är en särskild känslig sak.
När röntgen är avklarad placeras väskorna på ett sorterband som består av en mängd träbrickor, varje väska får en egen bricka. Sorterbandet slingrar i taket i de enorma hallar som höjdmässigt är placerade under incheckningsterminalen. Banden går i en rasande takt, som snabbast två meter per sekund, och i sin helhet är det sju kilometer långt. Om bagagetaggen på en väska inte kan läsas av automatiskt någonstans på vägen skickas de in på ett separat band och in i ett litet hus. Här sitter en person och läser av taggen manuellt.
– Ofta har den knycklat ihop sig eller hamnat under själva väskan, säger Elin Isaksson som den här dagen sköter avläsningen.
Väskor vars plan inte lyfter på länge placeras i bagagehotellet och när det är tid för avgång skickas alla väskor till en rad stora fickor där träbrickan på sorterbandet per automatik tiltas och väskan trillar ner i rätt ficka.
Från fickan packas väskan manuellt till en bagagevagn eller container. Det är ett ganska slitsamt arbete men det finns hjälpmedel, exempelvis vakuumlyftar, att tillgå.
– Den är väldigt smidig, säger Fanny Classon när hon suger upp en tillsynes fjäderlätt väska och placerar den på vagnen med väldig precision.
Beroende på vilken flygplanstyp väskan ska åka med sorteras den på vagn alternativt i container. Vissa flygbolag låter bagage tillhörande businessresenärer placeras ytterst så att de ska få sin väska först vid ankomst, även transferbagage placeras ofta på en särskild plats.
När alla väskor är packade skickas de ut till det väntade planet. Hela åkturen genom systemet från disk till plan är ungefär 30 minuter lång. Systemet är uträknat så att en väska bordar planet ungefär samtidigt som passageraren, en väska får nämligen inte lämna flygplatsen utan sin ägare. När väskan och passageraren väl är ombord väntar ytterligare en åktur så där 10 000 meter över marken innan väskan landar på sin destination.