Vem betalar räkningarna?
En stor del av yrkesutbildningens problem bottnar i socialdemokraternas påtvingade akademisering av programmen. Alla, oavsett intresse eller fallenhet, har tvingats läsa in högskolebehörighet. Att så många fallit ifrån på vägen dit verkar inte ha spelat någon roll: om socialdemokraterna får bestämma ska alla vara Lucia, vare sig man vill det eller ej.
Men yrkesutbildningens problem har fler orsaker. Lärarnas kompetens, eller kanske brist på kompetens, går inte att ignorera. Dagens lärarkår är ålderstigen och vid pensionsavgångar får ofta obehöriga lärare träda in. Så blir det när antalet utexaminerade yrkeslärare halveras under en tjugoårsperiod.
Utbildningsminister Jan Björklund vill vända utvecklingen och föreslår att det ska bli enklare att omskola sig till yrkeslärare. För den med rätt yrkeskunskaper ska lärarutbildningen kortas från tre år till ett.
Att som i dag tvinga dem med lång och dokumenterad yrkeserfarenhet till studier i tre år är att nedvärdera deras kunskaper och effektivt strypa tillgången på behöriga yrkeslärare. För hur många är egentligen beredda att efter ett tiotal år lämna en yrkeskarriär och säker inkomst för en treårig tillvaro med endast CSN att luta sig mot för att klara familjeförsörjning och amorteringar?
Förslaget är bra, men når bara halvvägs. Det är sannolikt inte bara utbildningens längd som håller nere antalet nya yrkeslärare. För att fler yrkeslärare ska utexamineras måste även kommunerna ta sitt ansvar. Och det blir svårare. Så är det alltid när något till slut kokar ned till en fråga om pengar och finansiering.
Hyra, räntebetalningar och amorteringar försvinner ju inte bara för att utbildningstiden blir kortare. Verkligheten gör sig påmind: bara lärarkallet betalar inga räkningar. Den som väljer att omskola sig till yrkeslärare, väljer ofta bort en högre lön.
Björklund har tagit det första steget. Nu måste kommunerna ta nästa och våga lätta på plånboken.
Så jobbar vi med nyheter