Hans mobil får mig att skina upp. Jag är på Stockholms centralstation, i en designbutik och en cool expedit visar mig sin blåa Nokia 3310. Vi är väl rätt många som minns den där ikoniska modellen med snake och polyfoniska ringsignaler. Hur mycket den avslöjade om framtiden. I dag är den retro och snubben som är i 22-årsåldern säger glatt att han knappt behöver ladda sin mobil, laddningen räcker nästan en hel vecka.
På senare tid har jag träffat flera som han, de är tecken på att allt fler fattar individuella digitala beslut. Vi väljer självständigt som vid en thaibuffé, tar det som vi gillar och avstår resten.
Tiden är över när vi hyllar allt nytt och borta är rädslan att behöva stå kvar på perrongen när tåget har gått. Datatekniken har blivit mainstream och är inte identitetskapade länge. Räck upp handen om du dräglar över någons mobil längre! Den digitala eran tillhör (nästan) alla och vi är redo att säga både ja tack och nej tack.
Helt enkelt är det förstås inte men vi kommer att få hjälp. I Hindås, öster om Göteborg, finns en camping där den som lämnar in sin digitala apparat i receptionen får rabatt. Den infördes när ägaren såg att camparna missade de vackra omgivningarna och fick gamnackar på grund av mobilerna.
På restaurang Cava 42 i Karlstad finns en mobilgarderob. Den som låter sin mobil hissas upp i en korg i taket får rabatt. Allt för att gästerna ska prata med varandra IRL när de äter.
Det finns familjer som har en internetfri dag i veckan för att umgås och hotell som medvetet inte låter sina gäster använda wifi. Snart är nog högsta status att säga nej tack till det som inte är spännande eller intressant.
Mejla mig gärna: lotta.frithiof@unt.se och berätta ifall du har ändrat dina digitala vanor och kanske avstår något. Det vore spännande att få berätta mer i det här ämnet.