Parwiz Rezai är 16 år och kom som ensamkommande barn till Märsta från Afganistan för cirka tio månader sedan. Han pratar dari, persiska, engelska och en hel del svenska. Svenska har han lärt sig under de tio månader han varit här.
- Klassrummet är bra och jag har snälla kompisar. Jag tycker det är kul med läxor, att lära mig. Idrott är mitt favoritämne, säger han.
Firdavs Kosimov är 15 år och kom från Uzbekistan tillsammans med sin pappa i september i fjol. Han behärskar uzbekiska och den närsläktade turkiskan, persiska, tyska och en stor del svenska.
- Det känns bra här. Jag vill gå gymnasiet och sedan studera vidare, till läkare, säger han.
Båda fick börja i Slussen, en förberedelseklass på Ekillaskolan. Linnéa Hedström är lärare i svenska som andraspråk och den som har ansvar för Slussen som just nu har 16 elever.
- Det här är elever som är enormt drivna. De frågar efter läxor som de kan göra under helgen, och de gör också resten av klassen studiemotiverad, säger Linnéa Hedström.
På fönstret har hon tejpat upp 16 scheman, varje elev har ett individuellt, ett pusslande som innebär att ungdomarna kommer och går från klassrummen. Antalet elever i klassen kan svänga från ena veckan till den andra.
Ekillaskolan arbetar utifrån en inkluderingsidé. I stället för att eleverna först ska lära sig svenska under en viss period arbetar man med svenskan ur ett ämnesinnehåll. Det vill säga de nyanlända eleverna börjar med exempelvis matematik parallellt med svenskan. De har sin tillhörighet i en vanlig klass och Slussen är något de ska passera relativt snabbt. Där har de även tillgång till en studiehandledare på sitt eget modersmål.
- Eleverna behöver få ett innehåll i undervisningen för att det ska leda till gymnasiebehörighet. Men det ställs stora krav på både klasslärare och elever som får nya elever och klasskamrater hela tiden, säger Per Junelind, rektor på Ekillaskolan.
Den nya organisationen med Slussen startade på Ekillaskolan i höstas och kommer att utvärderas. Inkluderingsarbetet kräver, enligt rektorn, en förändring i arbetssätt och förhållningssätt i hela organisationen. Han hoppas att utvärderingen kommer att visa positiva effekter på flera plan, fram för allt i undervisning och betygsresultat.
Svårigheterna är att till exempel få fram ordentligt med information om eleverna, deras tidigare erfarenheter och tidigare skolgång. Junelind efterlyser samtal med de styrande i kommunen kring inkluderingsarbetet.
- Jag saknar en dialog kring konsekvenser av inkluderingsarbete av den här storleken. Inkluderingsarbete fullt ut kostar egentligen mer och kräver mer resurser än vi har i dag och det är inte politikerna medvetna om, säger han.