– Det är dags att lämna över min baby till andra och deras åsikter om hur Uppsala Pride ska utvecklas. Jag har inga synpunkter och kommer inte att lägga mig i hur gruppen jobbar. Däremot ska jag gå och lyssna på föreläsningar och njuta av paraden med min dotter, säger Warren Kunce.
I dag, söndag, avslutas priden med den stora paraden som går från Vasaparken klockan 12 och avslutas i Stadsträdgården. Paraden är för privatpersoner, för dem som vill manifestera att de är för mångfald.
Kommer ni att klä er speciellt?
– Nja, kanske kommer min dotter att vilja klä ut sig som drake, och vår hundvalp får en regnbågsflagga, men jag behåller de här kläderna. Jag har jobbat hårt för att bära dem, säger han, som är klädd i rutig skjorta och jeans.
Vi träffas på hans arbetsrum på EBC, Evolutionsbiologisk centrum. Rumsgrannen sitter tätt intill och jobbar med hörlurarna på för att inte bli störd. Att Warren blev naturvetare har en ovanlig förklaring.
– Jag valde bort humaniora för att slippa konfronteras med vem jag var som person. Jag gömde mig för mig själv och ville inte träffa mig då. Det kändes obekvämt att beröra sociala frågor. Därför valde jag naturvetenskap som är mera faktabaserat och som jag gillar förstås. Det kändes tryggt. Men nu vet jag ju att även naturvetenskap innehåller sociala frågeställningar och är mer komplext än vad jag trodde då, säger han och ler.
Warren Kunce kom ut som man när han var 23 år. Han är transperson vilket innebär att han inte identifierar sig med det kön som han fått vid födseln. Begreppet transperson har inget med sexuell läggning att göra. Warren växte upp i USA och reste som 17-årig utbytesstudent till Brasilien för att studera portugisiska och sen blev det naturvetenskap i Massachusetts.
För några dagar sedan doktorerade han. Han blev första transdoktoranden vid naturvetenskapliga-tekniska fakulteten - åtminstone officiellt. Förenklat kan man säga att han har forskat på hur bekämpningsmedel och mikroplaster påverkar vatteninsekter. Han har ett stort engagemang för miljöfrågor och det skrämmer honom att människor inte tar klimatförändringarna på allvar.
Samma dag som disputationen fyllde hans dotter Zoë fem år. Warren Kunce har livmoder och har fött sitt barn. Han brinner för att vi alla ska sluta att automatiskt förknippa orden kvinna och man med en massa ovidkommande egenskaper.
– Vi människor är inte våra könsorgan. Vi borde kunna frikoppla dem från föreställningarna om vad som är en man och vad som är en kvinna. Jag förklarar för min dotter att de flesta barn är födda av en kvinna som har en livmoder, men att ibland kan det vara på annat sätt, att en man har livmoder, säger Warren Kunce, som är den första förälder i EU som fött barn och fått faderskap erkänt istället för moderskap.
Han har sökt pengar hos Uppsala universitets lika-villkors-fond för att utbilda lärare i hur de ska bemöta transpersoner på bästa sätt. Allt för att följa diskrimineringpolicyn om könsidentitet och könsuttryck.
– Jag ska ge universitetslärare verktyg för att de ska skapa en trygg arbetsmiljö för transstudenter. Det är inte alltid lätt att få vuxna människor att förändra värderingar som de kan ha haft sedan fyra-årsåldern.
Han försöker hitta ämnen som lärarna kan relatera till. Att inte våga leva ut sitt könsuttryck kan drabba vem som helst.
– Det finns många beröringspunkter som en diskussion kan utgå ifrån. Till exempel kan den handla om en kvinna som vill klä sig väldigt feminint inom universitetsvärlden men avstår av rädsla för att bli sedd som banal. Eller hur den professor som har stora tatueringar blir bemött, förklarar Warren.
Kan du ge ett exempel på vad universitetslärare kan behöva veta?
– Absolut! En enkel sak är att låta alla elever själv berätta vad de heter istället för att läsa högt utantill ur kurslistan. Högläsningen kan avslöja något som studenten kanske inte vill att alla ska veta. Det är mycket möjligt att transpersoner – och även andra – inte tycker om eller använder sina juridiska namn. Det handlar om att bemöta människor med respekt och känslighet, säger han.
Fenomenet kallas dead name, dött namn, och innebär just att avslöja namnet som föräldrarna valt för en person som därefter bytt namn.
Kunskapen om hur det är att vara transperson är generellt sett låg, anser Warren Kunce.
Han böjer sig ner och håller handflatan cirka tio centimeter ovanför golvet för att visa hur låg han tycker nivån är.
– Vanligtvis utgår människor från att det bara finns två kön. Men det finns de som är ickebinära och inte identifierar sig som man eller kvinna. En del känner sig som både tjej och kille medan andra känner att de befinner sig mellan kategorierna, många identifierar sig inte med något kön alls, säger Warren Kunce.
Han vet själv hur svårt det kan vara att bli förstådd och accepterad som transperson.
– Innan jag hade kommit ut såg jag döden som ett alternativ. Jag funderade i banor om att antingen komma ut eller begå självmord.
När han kom ut delade Warren lägenhet med två andra studenter. Innan var han jätteorolig för hur de två skulle hantera situationen. En av dem kom från Indien och den andra var från Tyskland. Deras reaktioner blev inte vad han hade förväntat sig.
– Rumskamraten från Indien frågade mig direkt om det var mitt eget val eller om det var mina föräldrar som hade valt åt mig. Medan han som kom från Tyskland fortsatte att älta frågor hela tiden, ibland flera timmar om dagen. Jag var ingen expert och visste inte vad jag skulle svara, säger Warren Kunce, som berättar att han var jätterädd periodvis och led av depressioner.
Då bodde Warren Kunce i Danmark. Det var för cirka tio år sedan och transpersoner var mycket mindre känt än i dag. Han började jobba på en gaybar, men hittade ingen gemenskap där heller. Efter Danmark flyttade han till Sverige för att läsa mastersprogram och här var det lättare att få vänner och hitta ett sammanhang. Han engagerade sig i RFSL och kom då i kontakt med hbtq-personer från många länder.
Genom kontakten med flyktingarna fick han idén att starta "Uppsala Pride-Welcome Out" som fick en tydlig inriktning på hbtq-personer från olika länder.
– Jag fick veta att många av dem som hade flytt från länder i krig blev förföljda och hade det väldigt svårt i flyktinglägren. Men så fanns de som hade träffat sin partner i lägren, säger Warren.
Trots att intervjutiden runnit ut svarar han tålmodigt på mina frågor. När jag tackar har han redan nycklarna och jackan i handen. Warren vill iväg; han undrar i vilket skick hans soffa är. Hemma väntar nya valpen Pichu. Just den här dagen har han fått klara sig ensam lite längre än i går.