Det var förstås ingen kö till de vitrosa tomarna och det lär nog dröja innan de känns läckra igen. Nu går vi gemensamt in i späkningens tid.
Höga av dåliga samveten på grund av just skumtomtar, skinka och nyårsfrossa springer vi till gymmen och köper långtidsverkande säsongs- eller årskort. Vi ska göra bot och bättring. Enligt en artikel i SvD är det närmare tre miljarder kronor som går upp i rök på grund av alla gymkort vi köper men inte använder.
Det är ju lätt att raljera över, fast det bidrar nog mest till träningsångest.
För att bli mindre stressad av situationen kan man se det som en ritual. När januari kommer förväntas vi lyfta, konditionsträna och äta nyttig mat för att rena samveten och kroppar. Sen går veckorna, vardagen kickar in med alla sina krav och sätter käppar i hjulen för träningsambitionen. Också det är ett slags ritual. Likadant varje år, precis som Grevinnan och betjänten.
Den hälsovurm som vi bekänner oss till hoppas vi ska ge oss meningsfulla och längre liv. Vilket är den största existentiella frågan av dem alla och som känns igen ifrån – ja, just det – världens religioner. Hälsan har blivit vår tids religion, konstaterar forskaren Pelle Pelters från Halmstad högskola: "Den som stoppar i sig något onyttigt syndar, men om man efter en tårtbit sticker ut och springer en mil får man syndernas förlåtelse". I sekulariserade Sverige finns plats för en träningsgud eller hälsojesus som säger åt oss vad vi ska göra och ger oss lite regler. För kropp och moral.