Vikingahus grävs fram i Rasbo

Nicklas Björck, projektledare för Riksantikvarieämbetets utgrävning vid Björkgärdet i Örby, är också nöjd, när han står på stenarna vid entrén till det vikingatida långhuset:
– Hela bygget måste vara en slags statement av någon som velat visa sin betydelse. Man får tänka sig en stor husgavel på kanske sju meter här vid entrén. Det måste ha varit en mäktig syn för den som kom hit, säger han.
Husfyndet är ett av de mest överraskande i hela projektet, som även omfattar utgrävningen av boplatser i Skeke, strax intill Rasbo kyrka. Det man trott varit en obetydlig byhåla i skuggan av kungasätet Gamla Uppsala visar sig ha haft sina egna stormän, som inte dragit sig för att demonstrera makt och rikedom. Och Björkgärdet vid Örby behöver inte vara unikt i det avseendet. Nu kan läroböckerna få skrivas om:
– Det vi trott varit boplatser i ett slags bakvatten kan i själva verket ha varit mindre uppländska centralbygder där den här typen av långhus varit vanligare än vi känt till. Utgrävningarna ger oss en fantastisk möjlighet till fördjupad kunskap om dessa samhällen, säger Magnus Artursson, projektledare för utgrävningsarbetet.

Att här funnits ännu äldre bosättningar, från bronsåldern, har varit känt sedan tidigare. Det vikingatida långhuset har byggts tvärs ovanpå en sådan husgrund. Det som får ansvariga att tala om ett unikt resultat är alla spår av en omfattande verksamhet tvåtusen år senare.
– Den vikingatida fasen kom som en total överraskning. De välbevarade fynden innebär en kontinuitet som kan ge ny kunskap om människors liv och maktstrukturer i Uppland, konstaterar Niclas Björck.
Långhuset i Örby är ett av de bäst bevarade från vikingatid i Uppsala län. Och även med dagens vräkiga villamått är det en imponerande husgrund som grävts fram sedan i våras, sten för sten. 37 meter lång och 8 meter bred ligger nu hela konstruktionen frilagd på den lilla höjd som husets herre en gång valde för sin bostad. Till och med en vanlig amatör kan tydligt se fyrkanten av stenar som baxats hit av de forntida byggnadsarbetarna.

Strax intill ligger dagens bosättningar, trävillor med välskötta trädgårdar, utemöbler, garage och grillplatser. Plötsligt har de fått en oväntad hälsning från sina grannar på 1000-talet. Ty Björkgärdet var inte bara platsen för en enstaka storbyggare. Arkeologerna har hittat spår av flera byggnader och en mängd föremål i det blott 8 000 kvadratmeter stora utgrävningsområdet. Allt tyder på att det varit full fart runt husknutarna med handelsmän och sjöfarare som kommit och gått, kanske krigare som rustat till strid, förutom gårdens eget folk och djur. Havet låg bara några hundra meter från husets östra gavel.
De många fynden från området är prydligt samlade i små fack, för kommande rengöring, konservering och analys. Ett par höjdare i samlingen är en liten Torshammare, kanske avsedd att bäras runt halsen, och en amulettring. Båda har hittats i en stensamling 20 meter från långhuset.
– Troligen har det varit en liten offerplats. Man kan läsa om sådana i landskapslagarna och isländska sagor, berättar projektledare Thomas Eriksson.

Ett 50-tal isbroddar, avsedda för hästhovar, tyder på att åtminstone någon av husets herrar hållit hästar i större skala. Pilspetsar för strid vittnar om de oroliga tiderna, med småkungar och hövdingar som slogs om makten. Och vad hittade arkeologerna på gårdsplanen, om inte nyckeln till huset. Var det en signal från den siste som slog igen dörren, någon gång i slutet av vikingatiden, innan platsen övergavs?  ”Välkommen, här har jag levt mitt liv”.