Vad var det nu hon hette, den där skådespelaren som var så himla bra? I filmen...vad hette var nu den hette? Plötsligt är alla namn som bortspolade. Man tänker och tänker men tankarna sitter fast som i tuggummi. Irritationen växer och oron över vad som kan ha drabbat hjärncellerna. Men sen plötsligt poppar namnen upp. Fast inte då man funderade utan när man sitter på toaletten en stund senare.
– Jag sjunger inte långsamhetens lov. Utan det är av och på som gäller, säger Tomas Sjödin som ska föreläsa i Lötenkyrkan under titeln "Det händer när du vilar" som också är titeln på hans senaste bok.
Till vardags är han pastor i Smyrnakyrkan i Göteborg och har både sommar- och vinterpratat i radion. Två gånger har han blivit framröstad som lyssnarfavorit.
Vad är vila?
– Det är hart när omöjligt att svara på. Det som är vila för dig kanske inte är det för mig. Men framför allt är vila att göra något annat än det man vanligtvis gör. Det är att göra saker man njuter av och växer av att göra.
Vila kan alltså vara att ligga i soffan och slötitta på tv men lika gärna att städa badrummet eller hugga ved?
– Nja, vila är inte att göra saker som man måste göra. Ta att hugga ved som exempel. Måste man hugga ved är det inte vila, men gör man det för att man tycker det är kul är det vila, säger Tomas som är starkt inspirerad av filosofin bakom den judiska högtiden sabbaten.
Den som firas varje vecka, från solnedgången fredag kväll tills tre stjärnor syns på lördag kväll. Sabbaten inleds med en festlig måltid som en markör på att nu börjar något annat än det där som vi alltid gör. Den gör skillnad på helg och vardag.
Sabbatsföreskrifterna förbjuder också allt som dämpar sensibilitet och bejakar sånt som väcker längtan efter närhet och ömhet. Osökt får dagens populära fredagsmys sin förklaring.
Hur gör du själv för att vila?
– I mitt liv börjar vilodagen varje lördag klockan 18. Det har jag och min hustru, Lotta, bestämt oss för redan för flera år sedan. Då stänger vi av mobiltelefonerna för andra än familj och vänner, vi stänger av datorn och vi hanterar inga pengar. Det sista är det jobbigaste men också det bästa. Vi upptäckte vi lätt hamnade på något köpcentrum på söndagarna när vi ändå var ute. Så nu får vi rota i frysen om vi inte hunnit handla och där finns ofta något ätbart. Regler omvandlas förvånansvärt snabbt till frihet, säger Tomas.
Och vilodagen använder de till sånt som de vill göra men tidigare hade svårt att hinna med. Till exempel att laga mat omsorgsfullt och äta med vänner.
Förutom vilodagen försöker han se till att lägga in en liten vila varje dag. Det kan vara att sno åt sig en paus i ett litet kyffe eller ta en promenad.
Och det verkar stämma. I mejlet som jag fick med tid för intervjun står att han vill hinna med en andningspaus innan han ska till radion för en annan intervju efteråt. Bäst att hålla sig kort då och ta hänsyn till det. Men han låter inte forcerad ändå.
Vad är vinsten med att vila?
– Man får tillbaka en vettig rytm. Man åker inte bara med och får ett visst lugn. Samtidigt får vi minst lika mycket gjort. När man vilar utvecklas förmågan att uppskatta det som man inte hinner med i det snabba tempot, det som bara kan växa över tid. Det är när man har bråttom som man trampar på blommorna.
Det har hänt att Tomas Sjödin somnat i ett problem och vaknat med en lösning. Hans menar är att den kroppsliga förändringen vid sömn eller vila väcker andra delar av människans tanke- och känsloregister till liv.
Att barn och ungdomar växer när de sover är bevisat med forskning liksom att muskler inte blir stora på gymmen utan utvecklas under vila.
– Samma sak gäller själen. Utan vila minskar chanserna till fördjupning och mognad, säger han.
Det finns också forskning om att det som pågår under nattens sömn även händer när vi dagdrömmer, slappnar av och låter fantasin få fritt spelrum. Det vill säga på ytan är vi under en stund mindre produktiva, men under ytan pågår en aktivitet som vi inte rår över.
– I vilan utvecklas vårt känsloliv. Jag tror regelbunden vila är den äldsta ordningen, sedan urminnes tider, den som vi har inskapad inom oss.
Vad är vilans fiender?
– Oro, leda och rastlöshet. Jag känner dem rätt bra vid det här laget och vet att de blir lömskare med åren. När kroppen kommer till ro då vaknar de. De är svåra att göra något åt och går inte att vila sig fri från. Att hoppa över att älta ett dygn är inget man kan bestämma sig för, säger Tomas Sjödin som är en person som inte gör saker långsamt och vill att mycket ska hända.
Men vad gör du då när rastlösheten sätter i?
– Den första impulsen är att man måste göra något. Men tyvärr låter den sig inte aktiveras bort. Så numera diskuterar jag inte med rastlösheten. Istället sätter jag mig ner en stund, tänker att nu behöver jag inte göra någonting och det är helt okej.
En annan fiende är vår tids supereffektiva ideal. Vi är rätt vana att bli bedömda för det vi utför och den som får mycket gjort står högst i kurs. Att leverera ger status.
– Man mår gott av den bekräftelse som det ger att vara supereffektiv. Men rusar vi bara på för att motsvara kraven hinner vi aldrig tänka på vilka vi vill vara och över vart vi är på väg. Behovet av bekräftelse bygger ofta på att vi tror att vi inte räcker till. Men vem har fastställt hur mycket en människa i så fall ska räcka till? säger Tomas Sjödin som formulerat sin egen tros-sats utifrån erfarenheter av att vara förälder: " Man behöver inte räcka till. Det räcker att man finns till. Allt utöver är bara bonus."
Och hur det än blir med vilan så handlar den mycket om samspelet med andra människor. Inte minst med kärleken. För Tomas Sjödin är den koppling a och o. Den som aldrig stannar upp och vilar utan bara går på, riskerar att stressa sönder sitt eget liv men låter också dem som står nära betala priset.
– När allt tillåts gå fortare glömmer vi lätt att det är enklare att skaffa ett nytt jobb än en ny familj. Kan man inte stänga av allt som pockar på utifrån och ägna sin totala närvaro till en annan eller andra människor hotar bristen på vila våra relationer. Såklart kan man inte schemalägga kärleken men man kan skapa rum för den, säger Tomas Sjödin som är övertygad om att den som vilar ger kärleken livsrum.