Vill de inte att vi ska ta tåget?
Efter några års pendlande på ständigt överfulla spår och trasslande tåg borde jag välkomna förslag som gör det möjligt att satsa mer på underhåll av järnvägsnätet. Och det gör jag förstås, men inte till vilket pris som helst - och absolut inte till det pris som Banverket och regeringen föreslår.
För att få loss mer pengar vill de höja banavgiften, den avgift som tågbolagen betalar för att utnyttja järnvägsnätet. Att högre kostnader för tågresor leder till dyrare biljetter borde alla inse, men det hindrar inte Banverket från att föreslå en fördubbling av banavgifterna. Och när infrastrukturministerns statssekreterare Leif Zetterberg tillfrågas om biljettpriserna undviker han frågan och bubblar om "tillgänglighet och underhåll".
Underhåll i all ära, men hur ofta sätter sig egentligen Leif Zetterberg i en tågkupé? För den Uppsalabo som tänker sig en weekendresa ner till Köpenhamn i slutet av augusti kostar en enkelbiljett med tåg kring 800 kronor. Om han eller hon i stället väljer att ta flyget från Arlanda blir biljetten bara hälften så dyr.
Det är självklart att räls och vägar runt om i landet måste underhållas, men varför är det just genom en höjd banavgift som pengarna ska komma? Banverket räknar med att en fördubbling av avgiften skulle ge sju miljarder extra över en tioårsperiod. Det är en så liten summa att det knappt är mer än en felräkning i statsbudgeten. Varför ska detta finansieras med högre avgifter när resultatet blir att fler tar flyget på långresan och pendlarna tar bilen till jobbet?
Jag tänker inte försöka förklara för regeringen hur de ska gå till väga för att göra det billigare att åka tåg. Det räcker med att konstatera att ministrarna kan snacka bäst de vill, så länge det är avsevärt billigare att flyga är det svårt att ta deras miljö- och tågvurm på allvar.
Det är redan nu dyrt med tågresor. Vem utanför regeringskansliet tror på allvar att ännu högre priser skulle få fler att ta tåget?
Så jobbar vi med nyheter