"När jag gick i gymnasiet beställde jag en bok som hette
The Screenwriter’s Workbook. Många frågade vad jag skulle med den boken till och jag svarade att jag skulle skriva filmmanus, och det var där mitt intresse för att skriva började. Sedan dess har jag påbörjat flera olika
filmmanus, säkert 10–20 stycken. Men först när jag läste filmvetenskap vid Jakobsbergs folkhögskola slutförde jag ett. Min lärare sa att hon skulle
skicka det vidare till en av hennes dramaturgkollegor i Norge. Och det är ännu bättre i dag. Det handlar om en pojke som har ett svårt förhållande till sin alkoholiserade far. Pojken drömmer om hur en tjäder blir skjuten av hans far och han börjar fundera
kring berättelsens koppling till verkligheten. Någonstans inom mig lever väl ett hopp om att den ska filmatiseras.
Jag läser och skriver också väldigt mycket. En dag vill jag ge ut en diktsamling tjock som en tegelsten, i dag har jag skrivit ungefär 500 sidor. Men även om jag drömmer om att bli en författare eller manusskrivare så är det inget jag känner att jag måste bli. Och många av dikterna handlar om just det; hur
jävla urspårat och banalt dagens självförverkligande är. Att klockan alltid tickar. Jag är tillfreds med det jag har och där jag är. Jag väljer att leva och jag njuter av det. Den ångest som jag ibland känner tar jag med en klackspark, det hör till. Jag behöver inte resa runt och dricka tequila för att känna mig nöjd med livet."