– Vi tror och hoppas att en modell som vi ska pröva kommer att leda till att betydligt färre män behandlas med en operation eller strålning, utan att fler blir allvarligt sjuka och dör i spridd prostatacancer. Eftersom behandlingarna ofta ger besvärande biverkningar som impotens och urinläckage kan detta få stor betydelse för deras livskvalitet, säger Anna Bill-Axelson, överläkare vid Akademiska sjukhusets urologklinik och forskare vid Uppsala universitet, som är huvudansvarig för studien.
Under senare år har det blivit vanligt att avvakta med att operera eller strålbehandla män med så kallad lågriskcancer och i stället följa dem med regelbundna kontroller. Tanken med sådan aktiv monitorering är att undvika överbehandling, men behålla chansen att bota cancern med en operation eller strålning om tumören visar tecken på att bli mer aggressiv.
– Trots att cancern inte förvärras blir många män som valt aktiv monitorering ändå opererade eller strålbehandlade inom några år. Ibland beror det på att patienterna bett om att detta på grund av oro och rädsla, ibland på att läkarna är osäkra på vilka kriterier de ska använda när de tolkar resultat från kontrollerna, säger Anna Bill-Axelson.
I den nya studien ska dagens rutiner för aktiv monitorering jämföras med en ny modell, som använder striktare kriterier för hur provsvar från kontrollerna ska tolkas.
– Tanken är att läkarna på så sätt ska få en fastare grund för när de rekommenderar att övervakningen avbryts och aktiv, botande behandling sätts in, säger Anna Bill-Axelson.
Studien kommer att omfatta 2 000 patienter med "lågriskcancer" vid tio urologkliniker i Sverige och några kliniker i Danmark, England och Finland. Slumpen avgör om patienter som tackar ja till att delta följs upp enligt gängse rutiner eller den nya modellen.
På en punkt kommer uppföljningen för båda grupperna att skilja sig från dagens rutiner, och det är att patienterna följs upp med magnetkamera i stället för rutinmässiga vävnadsprover. Bara om magnetkameran visar något misstänkt ska vävnadsprover tas.
– Tidigare forskning har visat att man med magnetkameran och riktade vävnadsprover upptäcker fler allvarliga tumörer än med slumpmässiga vävnadsprover. Dessutom slipper de flesta obehaget med vävnadsprovtagningen och risken för att infektioner uppstår i samband med att proverna tas, säger Anna Bill-Axelson.