Zebrafinkens arvsmassa kartlagd
Nu har för första gången hela arvsmassan hos en sångfågel, den australiska zebrafinken, kartlagts. Forskarna hoppas att kartläggningen också ska ge kunskaper om den genetiska grunden för muntlig kommunikationen mellan människor.
Foto: Scanpix
Han är en av koordinatörerna bakom den flernationella studien, som publiceras i det nya numret av den ledande vetenskapstidskriften Nature. Med kartläggningen sällar sig zebrafinken, som även är en populär burfågel, till människan, tamhönan, hunden, pandan och ytterligare några djurarter vars hela arvsmassa numera är känd.
Zebrafinken har länge intresserat forskningen, bland annat därför att den lär sig att sjunga av sina föräldrar. Bara för några få djurarter är lätena de använder ett inlärt beteende.
- Så i detta avseende kan man säga att zebrafinken är mycket mer lik oss människor än både sin släkting tamhönan och de allra flesta däggdjur, säger Hans Ellegren.
Med kartläggningen vet forskarna nu exakt hur DNA-spiralen inuti zebrafinkens alla celler är uppbyggd och därmed också hur alla dess gener ser ut. Forskarna har även gjort experiment som visar hur en del av fågelns många tusen gener fungerar.
- När zebrafinken lär sig att sjunga en melodi kopplas många hundra gener av och på inuti dess hjärna. Eftersom de flesta av dessa gener har motsvarigheter även hos oss människor kan detta lära oss mycket om hur vi själva hör, minns och uttrycker ljud. Det kan även ge kunskaper om sjukliga tillstånd där denna förmåga är störd, säger Hans Ellegren.
I generna finns själva koden för alla proteiner som cellerna tillverkar. Zebrafinken har cirka 17 500 sådana proteinkodande gener, cirka 3 000 färre än människan. Men långt ifrån alla zebrafinkens gener kodar för något protein, visar studien.
- Bland de cirka 800 gener som omedelbart kopplas av då zebrafinken hör en ny sång är två tredjedelar så kallat icke-kodande RNA. Det ska bli intressant att närmare undersöka funktionen för dessa RNA-molekyler , säger Hans Ellegren.
Kartläggningen visar att generna som är kopplade till fåglarnas sång måste ha utvecklats snabbt, vilket i evolutionära sammanhang innebär under loppet av miljontals år.
- Det tyder på att dessa gener under evolutionens gång bidrog till sångfåglarnas överlevnad och kanske hjälpte dem att hitta nya ekologiska nischer, säger Hans Ellegren.
Hela studien kan läsas på http://www.nature.com/nature.
Så jobbar vi med nyheter