Fram till i fjol var hon regeringens samordnare i psykiatrifrågor. Nu har Kerstin Evelius uppdraget att utreda Region Uppsalas barn- och ungdomspsykiatri. I augusti ska hon slutredovisa för vårdpolitikerna.

Hur mår barn- och ungdomspsykiatrin i Region Uppsala?

– Inte så bra som den förtjänar, men inte så dåligt som man kan tro. Ambitionerna är bra och höga men staten har bidragit till att organisera sönder verksamheten med för mycket detaljstyrning. I dag finns väldigt många ingångar till psykiatri för barn och unga, utan att de som söker hjälp för den skull upplever det så: primärvården, ungdomsmottagningen, skolhälsovården, samtalskliniker och BUP. Det här måste bli enklare och vi måste se till att det fungerar för familjernas behov. Men det här är inget unikt för just Region Uppsala.

Men blir situationen bättre eller sämre?

– Skälet till att jag tog det här jobbet, och att jag tycker att det är så kul, är Region Uppsalas omställningsbeslut som de kallar "Effektiv och nära vård 2030". Det är en seriös ansats på kort och lång sikt, om att göra en systemförändring för att möta barn och ungas behov. Det finns en trötthet på organiseringshysterin inom vården och nu vill vi titta på funktion i stället. Jag är optimist och tycker att ett annat systemtänk börjar slå igenom.

Har mediernas skildring av kris inom barn- och ungdomspsykiatrin med bristande tillgänglighet och långa köer varit rättvis?

– Ja. Medierna, inte minst UNT, har beskrivit symptom på problem som verkligen finns. Men det som också behövs är en helhetsbild. Det blir mycket fokus på en vårdform, nämligen BUP där de ska hantera psykisk sjukdom. Men frågan vi måste ställa oss är hur vi arbetar med ohälsa? För vi måste motverka sjukdom, där kan vi inte låta barn vänta, och se vad som görs tidigt: i skolan, i primärvården och så vidare.

LÄS MER: Hård konsultkritik mot barn- och ungdomspsykiatrin

Hur menar du?

– Jag förstår inte varför psykisk och fysisk ohälsa verkar vara tillstånd på två olika planeter. Om ditt barn har tvångssyndrom – som är jättevanligt i en viss ålder – är det inte alls säkert att du kan få hjälp på vårdcentralen, trots att det ofta handlar om manualbaserad, ganska enkel vård i ett antal steg. Och när du inte får hjälp där, då öppnas falluckan för barnet och familjen: vart vänder jag mig nu? Vi måste ha rätt funktioner på rätt plats.

I regionens färska rapport "Liv och hälsa" hade andelen flickor som mådde bra eller mycket bra gått ned från 81 till 60 procent. Påverkar den trenden situationen inom barn- och ungdomspsykiatrin?

– Vi måste titta mer på det här. Uppsalas siffror ligger väldigt långt ifrån rikets. Men ungas framtidstro när det gäller omvärlden har minskat och vi vuxna måste fråga oss hur vi hjälper dem med det.

– Men sådant här är svårt att mäta. Att fler själva rapporterar om ohälsa i dag kan handla om att dagens ungdom bättre sätter ord på sådant som alltid funnits och att vi ser en avstigmatisering. Det är i så fall något positivt, men det kan också spegla en faktisk ökad ohälsa.

Vad kan vi utanför vården göra för att hindra psykisk ohälsa att bli sjukdom?

– Vi vuxna måste fråga oss hur vi hjälper våra barn och unga att ta hand om och sortera all information de utsätts för i dag, och om vi är de närvarande vuxna vi behöver vara, oavsett om vi är förälder, scoutledare, fotbollstränare eller vilken roll vi nu har. Vi får heller inte vara rädda för nedstämdhet, det är inte psykisk sjukdom. Har man en förkylning går man inte till lungröntgen och med nedstämdhet eller ohälsa ska man inte söka till BUP, för de ska ta hand om sjukdom.

LÄS MER: All väntan gör att Amanda mår sämre

Är det egentligen inte mer pengar och resurser som behövs för att möta ökade behov?

–  Mer pengar kan givetvis behövas, men det ska vara av rätt skäl. En ny kömiljard hjälper inte om strukturen är fel, då blir det inget långsiktigt.

Många upplever ju stora tillgänglighetsproblem just nu. Vad vill du göra för dem? Barn kan inte vänta, säger du.

– Jag kommer att lägga förslag på kort sikt också och det kommer jag att berätta om i augusti. Vi måste kunna vara både kortsiktiga och uthålliga.