- Vi måste vara väldigt kreativa med statistiken för att få fram den här bomben, säger sociologiprofessor Lars Tornstam vid Uppsala universitet.
Han tillbakavisar bilden av att det svenska samhällets åldersstruktur innebär att vi går en dyster framtid till mötes.
På onsdagen deltar han i en forskningskonferens i Uppsala på temat Äldre och åldrande.

Redan för 70 år sedan varnade makarna Myrdal för krisen i befolkningsfrågan.
- Bomben skulle egentligen redan ha exploderat. Det är en gammal god tradition att måla upp eländesbilder. Det finns anledning att fråga sig om eländet som Myrdals målar upp stämmer med verkligen, säger Lars Tornstam.
Är det inte så illa?
Nej, anser Lars Tornberg, och pekar bland annat på befolkningsstatistiken som rör andelen äldre över 65 år. De var fem procent 1860 och 22 procent år 2000. Så visst blir pensionärerna fler.
- Men om vi gör som statistikerna brukar göra och skriver fram de här trenderna ser vi att år 2500 kommer alla i Sverige att vara pensionärer, säger Lars Tornstam.

I det moderna samhället minskar andelen barn, andelen över 65 år blir fler. Men det som är intressant är att andelen yrkesverksamma som ska försörja gamla och unga är konstant sedan 1750, ca 60 procent. En prognos fram till 2050 förändrar inte den bilden.
Det är också viktigt att komma ihåg att produktiviteten ökat genom åren och förväntas öka även i framtiden.
Den totala försörjningsbördan gentemot unga och gamla i Sverige från 1750 och framåt är konstant. I och för sig ökar försörjningsbördan för äldre, men den minskar för yngre. Samtidigt är andelen försörjare lika många, men de producerade inte samma sak år 1900 som man kommer att göra 2020. De producerar nämligen mer, åtminstone inom vissa områden. Jordbruket är ett exempel. Och produktionen förväntas dessutom öka i framtiden.

Men fullständigt problemfritt är det inte. Enligt prognoserna finns ett tilltagande glapp mellan efterfrågan och tillgång på arbetskraft inom olika områden, exempelvis vården och omsorgen.
- Vårt samhälle håller inte på att stjälpas över ända av den demografiska utvecklingen, inte ekonomiskt heller. Men vi måste göra justeringar. Om vi behöver mer folk inom vissa områden får vi skapa incitament för att få dem dit, exempelvis med bättre löner och utbildningsprogram, anser Lars Tornstam.