Den 25 september gav Migrationsöverdomstolen grönt ljus åt den så kallade gymnasielagen. Lagen innebär att personer som annars skulle ha utvisats kan få uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå.

– Jag blev glad för mina kompisars skull, säger Mokhtar Kassemi.

Men själv visste han att lagen förmodligen inte gäller honom. Då ska man nämligen ha kommit till Sverige senast den 24 november 2015. Mokhtar kom den 26 november. Det är i alla fall den första anteckningen som finns om honom i Sverige, gjord av socialtjänsten i Malmö.

– Men då hade jag redan varit i Sverige i flera veckor, säger Mokhtar.

Vi sitteri köket i Rasbo strax öster om Uppsala, där Mokhtar Kassemi bor sedan januari i år. Första gången vi träffade Mokhtar var i december i fjol. Då var han snubblande nära att bli hemlös sedan Migrationsverket skrivit upp honom i ålder från 16 till 18 och han då förlorade sitt familjehem. Nästa gång vi möttes var här i köket hemma hos Britt Sofi Karlsson, som öppnade sitt hem för honom inom ramen för Stadsmissionens fadderhemsprojekt. När UNT i mars hälsade på här i tegelvillan var de bägge glada och skrattade mycket.

Den här gången är de betydligt mer dämpade. Mokhtar sitter mest tyst och tittar ut genom fönstret. På den blåvitrutiga köksduken ligger brevet som för några dagar sedan kom från Migrationsverket: ett utvisningsbeslut. Om några veckor måste Mokhtar ha lämnat Sverige.

Migrationsverkets bedömning är att säkerhetsläget i Afghanistan har förvärrats, men att det finns säkra regioner där det går att bygga upp en fungerande tillvaro. Saidabad, den by i sydvästra Afghanistan där Mokhtar Kassemi kommer från, är intagen av talibanerna. Om han utvisas skickas han till huvudstaden Kabul. Han har en mamma, en bror och en syster men vet inte var de är. Sista gången han hörde från dem var 2016.

– Jag tänker på dem hela tiden eftersom jag inte vet hur det är med dem. I Afghanistan är det krig och bråk. Där finns ingen framtid, säger han.

– Men det här kommer att ordna sig, nu ska vi kämpa. Eller hur Mokhtar? säger Britt Sofi Karlsson.

Hon berättar att de först ska begära ett så kallat inhibitionsbeslut, eftersom Mokhtar ansökt om att få stanna enligt gymnasielagen och faktiskt inte fått något avslag ännu på den ansökan. Sedan ska de kontakta socialtjänsten i Malmö för att ta reda på om det finns interna anteckningar om Mokhtar före den 26 december.

– Det är inte klokt det här. Det är ett lotteri vem som får stanna, ska det verkligen få vara så? säger Britt Sofi.

Gymnasielagen har varit minst sagt omdebatterad. Den kom till eftersom regeringen ville ge ensamkommande som fått avslag en ny chans. De långa handläggningstiderna för asylansökningar gjorde nämligen att många hann fylla arton, vilket minskade deras möjlighet att få uppehållstillstånd. Lagen har sågats av flera remissinstanser, och två domare har vägrat tillämpa den. Kritiken från politiskt håll har också varit hård och främst handlat om att det är asylskäl och inget annat som ska avgöra om någon ska få stanna. Och från hjälporganisationer och gode män kommer kritik om att lagen är för exkluderande: att den inte gäller de som kom efter den 24 november eller de som fått vänta 14 månader.

Mokhtar Kassemi fick vänta två år på sitt första beslut från Migrationsverket. Det utvisningsbeslut han nu fått är det tredje avslaget. Han känner till många som gett upp om Sverige och i stället dragit till Tyskland eller Frankrike. En av dem är Mokhtars bäste kompis Jawed. För några dagar sedan kramade han Mokhtar hejdå och satte sig på ett tåg till Malmö, för att sedan ta sig vidare till Tyskland i hopp om bättre möjligheter där. Han ville att Mokhtar skulle följa med. Men Britt Sofi avrådde. Chanserna i Sverige är ändå större, övertygade hon Mokhtar om.

– Sedan, efter att Jawed hade åkt, har jag funderat på om jag gav rätt råd. De hade ju i alla fall varit två, säger hon.

Men Mokhtar tycker att det var rätt. Javed berättade häromdagen i telefon för honom att han ångrar sig och längtar tillbaka till Sverige.

I själva verket tvingas de flesta i Jaweds situation att leva som papperslösa: har man redan sökt asyl och fått avslag i ett annat EU-land måste man vänta fyra år för att söka uppehållstillstånd igen.

Mokhtar fortsätter att gå till skolan. Han missar nästan aldrig en dag, berättar Britt Sofi.

– Både i somras och på sportlovet gick han extraskola. I somras var han också volontär som kyrkogårdsvaktmästare för att få erfarenhet från arbetslivet. Det är vansinnigt att vi inte ser till att behålla de ungdomar som vi investerat så mycket pengar i.

Om Mokhtar får stanna i Sverige hoppas han att en dag jobba som bilmekaniker. Jag frågar vad han kommer att göra om han, trots deras försök, inte får stanna i Sverige. Återvända till Afghanistan? Leta upp Jawed i Tyskland? Leva som papperslös i Sverige? Han skakar bara på huvudet.

– Jag orkar inte tänka på framtiden.