Det visar forskare vid Uppsala universitet, Karolinska institutet och Umeå universitet i en ny studie.

– Mest förvånande och anmärkningsvärt är att andelen cancerpatienter som vid dödsögonblicket hade ordinerats att ges injektionsläkemedel vid behov mot illamående, ångest och slem i luftvägarna var betydligt lägre på sjukhus än i andra vårdformer, säger AT-läkaren Sixten Elmstedt, vars examensarbete vid Uppsala universitet ligger till grund för studien.

Internationellt råder ett brett samförstånd om att sådana läkemedel ska ordineras till en döende patient, oavsett vårdform.

Artikelbild

Sixten Elmstedt

– Eftersom det finns färdiga palliativa läkemedels-kit borde det vara en enkel åtgärd att erbjuda döende patienter på sjukhus dessa i lika hög grad som inom andra vårdformer. Positivt var ändå att ordination av smärtlindrande läkemedel var nästan lika hög i alla vårdformer, säger Sixten Elmstedt.

Studien bygger på uppgifter från det svenska palliativregistret om nära 42 000 cancerpatienter under deras sista levnadsvecka. Den är därmed världens hittills största studie för att kartlägga vårdformens betydelse för den palliativa vården av cancerpatienter i livets slutskede.

I rekommendationerna ingår också att patienterna och deras anhöriga ska kunna få information om när döden är nära förestående. Att anhöriga och framför allt patienterna själva inte fick det var klart vanligare på sjukhus än inom specialiserad palliativ vård, trots att vårdpersonalen konstaterat att döden var väntad och att läkare beslutat att övergå till vård i livets slut. Även på sjukhem fungerade denna information till patienter och anhöriga bättre än på sjukhus.

– Det är visserligen inte säkert att alla patienter eller anhöriga vill veta om döden är nära förestående, men de bör i alla fall tillfrågas så att de själva får ta ställning till om de ska informeras om detta eller inte, säger Sixten Elmstedt.

Uppgifterna som studien bygger på sträcker sig fram till 2013. En förändring sedan dess är att så kallade palliativa konsultteam tillkommit på flera håll i landet för att ge råd och stöd på sjukhusavdelningar och vårdhem där döende patienter vårdas.

– Det är positivt, men jag tror inte att sådana åtgärder har hunnit få så mycket genomslag att de på något markant sätt förändrat resultaten av vår studie, säger Sixten Elmstedt.

Fotnot: Den vetenskapliga rapporten om studien är publicerad i tidskriften Acta Oncologica och kan läsas här.