Jag var på en hamburgerrestaurang med en skock barn härförleden. Det var både äckligt och dyrt. Men framför allt så fyllde vi en halv sopsäck med skräp efter avslutad måltid. Det var ofattbart mycket. Kanske var varje pommes frites inslagen i en egen liten plastpåse när vi började, jag tittade inte så noga.

Sådant ger mig klimatångest. Precis som när jag flyger, äter dumt kött, sitter i bilkö, med mera.

Kanske borde man sadla om och bli klimatförnekare. Det är ett relativt nytt begrepp som kan misstolkas som att man förnekar att vi har ett klimat, men den korrekta betydelsen är att man förnekar att klimatförändringar orsakas av mänsklig påverkan. Och jag läser mig till att jag passar perfekt in i mallen för en klimatförnekare - en vit, medelklassman mellan 50 och 60 år.

Och tänk vad praktiskt att bara bestämma att allt är humbug. Att bara säga att jag helt enkelt inte tror på allt det där.

Det påminner om en elev som min morbror hade i matematik i skolan på 50-talet. Den pojken trodde inte på minus. När min morbror sa att 12 minus 7 är 5, svarade gossen att han helt enkelt inte trodde på det. Och när min morbror tog upp detta med pojkens föräldrar, så höll de överraskande med sin son. Pappan svarade på klingande norrländska:

– Nä, jag tror int’ hä stäm!

Vad gör man då?

På samma sätt går det förstås att helt enkelt bestämma sig för att inte tro på att klimatet påverkas av oss människor och med glatt humör och snövitt samvete flyga veckovis till Thailand, ta monstertrucken till Ica och spola ned batterierna i toaletten. Och därefter gärna gorma om att Rockström och Holmgren och gänget bara är lögnhalsar som cyniskt byggt upp en lukrativ karriär på att varna mänskligheten för jordens undergång.

Men det finns en viktig logisk kullerbytta i resonemanget. Och därför vill jag ändå skicka med ett ödmjukt förslag till mina medelålders, vita, klimatförnekande medelklassbröder:

Ni kanske har alldeles rätt, gubbar, men det spelar egentligen ingen roll, för det logiska måste väl vara att resonera så här:

Antingen är klimatkrisen lögn eller sanning. Och oavsett vad man tror, så måste det ändå vara smartare att chansa på sanning! För om allt är en lögn så har vi ju ändå i princip inte förlorat något genom att leva som att den vore en sanning, men om allt är en sanning riskerar vi att förlora ett jordklot om vi lever som att den vore en lögn.