Demonstrationen som präglades av rullstolar, permobiler och vita käppar tog sin början från Konserthuset vid Vaksala torg. De demonstrerande med sina plakat väntade tåligt på att poliseskorten skulle dyka upp, men när så inte skedde beslutade funktionärerna att tåga i alla fall. Några minuter efter utsatt tid satte sig demonstrationen i rörelse ner mot centrala Uppsala.”Vi fattar oss kort – diskriminering ska bort”, ”Tillgänglighet – nu, nu, nu”, var några av demonstranternas paroller. De döva deltagarna ropade ut sitt budskap om ett Sverige tillgängligt för alla medborgare med hjälp av teckenspråk.

Polisen hann inte dyka upp, så några minuter efter utsatt tid tågade och rullade det ovanliga demonstrationståget från Konserthuset ner mot centrala Uppsala. Synskadade med vita käppar, rullstolsburna, döva – alla gick sida vid sida för att kämpa för sina rättigheter.

– Sverige har en diskrimineringslag sedan 2009, men där finns inte bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Vi marscherar för att ändra på det. Det är inte acceptabelt att personer med funktionsnedsättning inte kan vistas i samhället på samma sätt som andra. Därför kräver vi nu lagstiftning för att få ordning på detta, konstaterar Lars Nord, Synskadades riksförbund.

Flera Uppsalapolitiker gick med i tåget för att visa sitt stöd, däribland Gustaf von Essen (KD), Mikael Oscarsson (KD), Ilona Szatmari (V), Ismail Kamil (FP) och Jacob Johnson (V), som hjälpte till att bära banderollen med orden Tillgänglighetsmarschen.

– Jag tycker det är viktigt att uppmärksamma frågan om otillgängligheten ska kunna bli diskrimineringsgrund. Tyvärr gick det ju inte att lagstifta om detta, sa Jacob Johnson innan demonstrationståget svängde in på Storgatan.

Där fick demonstranterna många lördagsflanerande Uppsalabor att stanna upp, titta, lyssna och reflektera. Framme vid Stora Torget hölls en avslutande samling, där Lars Nord talade.

– Vi tågar inte för att det är synd om oss, eller för att vi är bittra över att ha drabbats av ett oblitt öde. Nej, vi tågar för vår rätt att leva som vilken annan kommunmedborgare som helst, kunna gå på restaurang eller resa med tåg eller buss.

– Egentligen borde den här marschen inte ha behövts. Ingen enda människa borde diskrimineras i ett anständigt samhälle. Men vi har inget val, utan måste tåga därför att samhället utesluter oss, sa Lars Nord.