Hur ser du på ditt uppdrag?

– Bakgrunden är att det under ett par decennier byggts alldeles för lite bostäder. Nu har det kommit i gång, och under 2016 byggs 67 000 bostäder i Sverige. Regeringen vill att vi upprätthåller den takten i åtminstone ett decennium för att komma till rätta med bostadsbristen. Och min roll är att finna möjliga lokaliseringar och hitta gemensamma lösningar och se om det behövs statliga satsningar på infrastruktur eller annat.

Hur ska det gå till?

– I princip handlar det om att identifiera var man kan bygga nya stadsdelar, nya förorter eller helt nya tätorter. Och då har det där med nya städer fått väldigt stor uppmärksamhet. Men det finns flera exempel historiska exempel på det. Oxelösund byggdes upp som en ny tätort kring verket. Alsike planerades som ett helt nytt samhälle. Utifrån det perspektivet är det inte något nytt.

Hur stor del av de nya bostäderna tror du kommer i helt nya städer och hur mycket kommer att byggas kring befintliga städer?

– Med viss reservation för att jag bara jobbat i fem dagar tror jag att det kommer att vara lättare att hitta lägen i nya stadsdelar eller i förorter än i helt nya tätorter.

Du har pratat mer om andra platser än om Uppsala. Är det medvetet för att inte gynna din hemstad?

– Det är delvis medvetet. Jag har ett nationellt uppdrag och kan inte bara ha ett lokalt perspektiv.

Uppsala har expansiva utbyggnadsplaner. Finns det en risk att Uppsalas möjligheter hamnar i skymundan om du väljer att medvetet tona ned hemmaplan?

– Nej. För kommunerna handlar det om att visa sitt intresse för att bygga bostäder. Och det tror jag Uppsala kommer att göra. Uppsala har samma möjligheter som alla andra kommuner. Är intresset från kommunen svalt så kan inte jag göra något åt det. Vill inte kommunen bygga bostäder är det det som gäller.

Läggesta i Strängnäs kommun har nämnts som en plats för att bygga en helt ny stad. Har Strängnäs hört av sig och sagt att de vill bygga bostäder där?

– Jag har inte haft någon dialog med Strängnäs än så länge.

Förra gången när det var stor bostadsbrist och man snabbt ville lösa problemen kom en baksmälla efter miljonprogrammet. Hur undviker man det nu?

– Felet med miljonprogrammet var att det nästan bara handlade om hyresrätter och få eller inga kommersiella delar. Det blev sovstäder och det är ingen lyckad lösning. Då måste folk åka åt ena hållet för att lämna barnen, kanske åt andra hållet för att arbeta och åt ett tredje håll för att handla. De misstagen måste vi undvika. I dag finns det också en mycket större blandning av upplåtelseformer i det som byggs. Och man måste se till att det även kommer in arbetsplatser i de nya områden som byggs.

Att flytta myndigheter av arbetsmarknadsskäl är något som förekommit under lång tid. Hur mycket ska staten styra på det sättet?

– Det är viktigt att se över myndighetsstrukturen. Och vid nyetableringar kan det vara bra att tänka på att inte lägga allt i huvudstadsregionen. Men offentliga arbetsgivare kan inte vara den enda lösningen. Det måste finnas privata arbetsplatser också.

Hur ska man styra det? Privata företag bestämmer väl själva var de ska etablera sig?

– Det är viktigt att ha en dialog med näringslivet och företagen på en kommunal nivå. Det måste finnas både en efterfrågan på bostäder och arbetsplatser och en kommunal vilja att bygga för att det ska bli något.

I Uppsala kommer de planerade bostäderna också med en önskelista om statliga investeringar i infrastrukturen, allt från tågstation i Bergsbrunna till en ny lättspårväg över Fyrisån. Hur värderar du kostnaderna i olika kommuners bostadsbyggande?

– Jag ska lämna ett delbetänkande i mars med ekonomiska konsekvenser. Och jag kan tänka mig att det kan behöva göras en prioritering i slutänden.