â Jag var pĂ„ vĂ€g hem frĂ„n jobbet, klockan var runt 23.30, och det var mörkt ute, börjar Jenny Ehlde.
Hon har musik i öronen och precis nÀr hon ska öppna porten slÄr mannen till.
â En för mig okĂ€nd man tar tag i min rumpa jĂ€ttehĂ„rt och pĂ„ ett extremt obehagligt vis. Jag skrek jĂ€ttehögt. Ljuset började lysa i min port ocksĂ„ sĂ„ han sprang fort ivĂ€g, sĂ€ger Jenny Ehlde.
â Jag gissar att han blev rĂ€dd.
Hon hinner bara fÄ en skymt av mannen som nyss tafsat pÄ henne.
â Jag hann inte se hur han sĂ„g ut i ansiktet. Han hade svarta klĂ€der, en svart jacka med pĂ€ls sĂ„g det ut som, och det Ă€r det jag minns klarast.
Kontaktade du polisen?
â Jag var helt chockad och snurrig och förstod inte vad som hĂ€nt förrĂ€n jag kom upp till lĂ€genheten. DĂ„ ringde jag till en vĂ€n och grĂ€t... Jag anmĂ€lde först dagen efter, nĂ€r jag samlat mig lite mer.
HÀndelsen, som intrÀffade i december, satte spÄr direkt.
â Det tog mig hela natten att komma ner pĂ„ nĂ„gon slags normal nivĂ„ igen. Jag satt och var helt stirrig och visste inte nĂ€r jag skulle vĂ„ga gĂ„ ut igen.
Polisen hittade inte gÀrningspersonen och anmÀlan lades ner, berÀttar Jenny Ehlde. Men nu har hon pÄ nytt kontaktat polisen eftersom hon tror att det kanske kan finnas en koppling till de ofredanden som just nu sker i Uppsala. TillvÀgagÄngssÀttet pÄminner om varandra.
Hur mÄr du i dag?
â Det Ă€r klart att man fortfarande kĂ€nner obehag, jag har aldrig hörlurar nĂ€r jag gĂ„r hem lĂ€ngre. Jag vĂ€nder mig alltid om flera gĂ„nger och Ă€r stĂ€ndigt pĂ„ min vakt. Jag tar ocksĂ„ pĂ„ mig pösiga, stora klĂ€der nĂ€r jag handlar sent om kvĂ€llarna. Jag gömmer mig.
Till unga kvinnor som kÀnner obehag med anledning av den senaste tidens ofredanden vill hon sÀga:
â Först och frĂ€mst - det Ă€r helt förjĂ€vligt att man ska behöva kĂ€nna sĂ„ hĂ€r. Ingen ska behöva uppleva en sĂ„dan hĂ€r rĂ€dsla av att bara gĂ„ hem. Det kan vara bra att ha nĂ„gon i telefonen vid hemgĂ„ng, alternativt gĂ„ hem med nĂ„gon kompis om det Ă€r sent. Uppenbarligen fungerade det att skrika vĂ€ldigt högt, men det var ju för mig en automatisk reaktion.