Asylaktivister i Uppsala som UNT har talat med säger alla samma sak: I takt med att det blivit svårare att få uppehållstillstånd blir även antalet papperslösa fler. Många har levt länge utanför den officiella verkligheten, utan att i laglig mening finnas till. Uppemot tio år är inte ovanligt. Bo Nylund, ordförande i den Ekumeniska fristadsgruppen, uppskattar att det finns cirka 500 papperslösa bara i Uppsala kommun.

På Alsike kloster utanför Knivsta, som fungerat som en fristad för flyktingar sedan 1970-talet, söker flera personer som nekats uppehållstillstånd hjälp varje vecka - ibland flera om dagen. Men mörkertalet är stort.

Det handlar om en rörlig grupp. Dels asylsökande som vistas olagligt i Sverige efter ett utvisningsbeslut, dels människor som aldrig sökt asyl och därför inte syns i någon statistik. Uppsalapolisens utlänningsenhet har omkring 200 ärenden på sitt bord och krav på sig att ”väsentligen ökat antalet verkställigheter”, det vill säga se till att fler papperslösa lämnar landet.

Utlänningsenheten har utökats med mer än dubbelt så många poliser de två senaste åren. En kraftsamling som lett till en våg av oro och rädsla. Men Uppsalapolisen har valt en annan väg än polisen i Malmö och Stockholm, som fått hård kritik efter att ha utfört id-kontroller i tunnelbanan och på borgerliga vigslar i jakten på papperslösa.
– Vår målsättning i alla ärenden är att lösa det på ett frivilligt sätt. Säger personen att han kommer dödas om han åker till Irak, kan vi hjälpa honom att åka till exempelvis Kuwait i stället för att sätta honom på ett chartrat flyg till Bagdad, säger utlänningsenhetens chef Stefan Martinengo.