En vackrare belägen arbetsplats är svår att tänka sig i Uppsala. Botaniska trädgården ligger inbäddad i ett vintervackert täcke och Linneanum lyser upp med sin färg mot allt det vita, och Slottet skymtar där bakom. Tvärs över grusgången ligger den byggnad där Centrum för Genusvetenskap håller till.

På Klara Goedeckes fönsterbräde står en bonad med texten "Gråt inte - forska", ett citat av Karin Westman Berg, som var litteraturprofessor vid Uppsala universitet och en pionjär inom svensk genusforskning.

Ur ett skåp tar Klara Goedecke fram sin avhandling "Other guys don't hang out like this", på svenska ungefär "Så här umgås ju inte andra killar". Centrum för genusvetenskap grundades 2003, men först sedan 2016 bedriver man forskarutbildning. Med sin avhandling om manlig vänskap är Klara Goedecke den första att bli färdig doktor i ämnet.

Artikelbild

| Uppsalaaprofessorn Karin Westman Bergs ord står som en påminnelse och uppmaning på Klara Goedeckes fönsterbräde.

– För institutionen har det varit en stor grej och många har varit med och firat. För mig är det en ära och ett stort privilegium att få vara den förste.

Vänskap och i synnerhet mäns vänskap är inget ämne som det forskats mycket på. Samtidig finns många föreställningar om hur män umgås.

– Bilden är lite tveeggad. Å ena sidan finns en bild av ryggdunkarumgängen som upprätthåller maktstrukturer och reproducerar bilden av hur män ska vara, å andra sidan har det funnits rörelser som velat frigöra män från machokulturen. Jag ville veta mer om hur män själva tänker kring och förstår sina vänskapsrelationer, säger hon.

Studien är kvalitativ och gjord i form av 21 djupintervjuer med enskilda män eller med kompispar och gör inga anspråk på att vara representativ för hela gruppen män. Klara Goedecke efterlyste män, som alltså valde att söka sig till henne. Det blev avgörande för studien, som tog en vändning Klara inte förutsett.

– De som hörde av sig till mig ville påfallande ofta delta i studien för att föra ut bilden av att det finns män och manlig vänskap som inte uppfyller schablonbilden av klassisk grabbighet. Intervjuerna blev på så sätt väldigt politiska. För mig var det överraskande hur homogen den bilden var.

I dag finns en bild av att män inte lika har lätt till nära vänskap som kvinnor har. Men vår tid är ett historiskt undantag, påpekar Klara Goedecke. Förr sades det att det bara var män som var kapabla till djup vänskap. Kvinnor träffades och skvallrade. Men med en allt mer synlig homosexualitet under 1800-talet misstänkliggjordes den manliga nära vänskapen.

– Och så har det utvecklats till där vi är i dag där det är allmänt etablerat att kvinnor är mer relationella.

De intervjuade männen ville också märkvärdigt ofta tala om en speciell sak: den manliga kramen, ni vet den när det dunkar av de distinkta klapparna på ryggen. En del ville till och med visa Klara Goedecke hur den kan gå till.

– Just kramen var ett väldigt synligt tema i intervjuerna. En kort delförklaring till varför kanske att kramen är en sorts kroppskontakt som ofta diskuteras och därför var närvarande för dem. Det är också en ”ofarlig” kroppskontakt mellan män som då kanske känns rätt trygg att prata om, om man jämför till exempel med att pussas med sina vänner.

På fredag ska hon få fira sitt avhandlingsarbete med en klassisk akademisk högtid, doktorspromotionen.

– Riktigt vad jag kommer att känna när jag står där på scenen vet jag inte. Nu är jag är mest orolig för att snubbla framför publiken.

Som genusforskare får man dock vänja sig vid att man verkar framför en publik. Att vara forskare på Centrum för genusvetenskap i dag är lite som att befinna sig i stormens öga: på kontoret i Botaniska trädgården är det lugnt och fridfullt, men runt omkring blåser det. Genusfrågor provocerar och väcker känslor.

– Frågor om manligt och kvinnligt är så starkt personligt. Och så kommer vi och ställer kritiska frågor kring invanda mönster och etablerade sanningar. Då blir det kontroversiellt. Men vi ska kämpa på.

Vad var det nu det stod på bonaden i fönstret, jo: "Gråt inte – Forska."