Efter en rundtur i Uppsalabon Hilding Karlssons trädgård vid fritidshuset i Smara är man smått snurrig.
Här finns ryska anisovka, röd astrakan, tersmeden, alice, bergius, röd höstkalvill, boiken, kim, saringe, smultronäpplen, gubbäpplen ...

Det är liksom ingen ände på sorterna. Och det som vid en hastig glans ser ut som helt vanliga äppelträd skiljer sig i själva verket ordentligt från dem man hittar i närmaste villaträdgård.
- Jag samlar på äppelsorter och då måste jag ha någonstans att göra av dem, förklarar Hilding Karlsson sitt ivriga ympande som har lett till att ett par av träden har inte bara en eller två, utan 20-30 olika sorters äpplen.
@3a Text ui:Det var när han övertog stugan i Smara efter sin far på 80-talet som intresset för äpplen väcktes. Hilding Karlsson började lite försiktigt med att ympa på den gamla vildapeln.

Med åren har han utvecklats till något av en äppelexpert, självlärd pomolog. I äppeltider far han Uppland runt som representant för Sveriges pomologiska sällskap och sortbestämmer äpplen. När han kommer över någon riktigt ovanlig sort vill han gärna se till att bevara den för framtiden.
- Från början handlade det mest om att det var roligt att lära sig konsten att ympa. Men nu är det mycket för att jag vill ha dem på plats i trädgården så att jag kan gå ut och titta på dem vid behov. Det här är min privata genbank. Det har blivit en mani, säger han glatt över en kopp kaffe och äppelpaj vid trädgårdsbordet.

Att ympa är en konst. Ympriset ska tas i november-december och läggas svalt. I maj-juni, när det legat över den kalla årstiden är det dags att göra ett fint, rent snitt. Den lilla kvisten sätts sedan på plats under barken på en avkapad befintlig gren. Som genom ett under växer en gren fram med en helt annan sort än moderträet. Om det går som det är tänkt vill säga.
- Alla ympningar tar sig inte och om man är inställd på det från början känns det bättre, säger Hilding Karlsson.
Det är den otroliga mångfalden som fått honom att fastna för äpplen.
- Det är intressant att se hur stor variation det finns, både i form, färg och smak.
En personlig favorit är gravensteiner.
- Den är så fantastiskt saftig, det är en fin arom på äpplet och så doftar den så gott.

En speciell förkärlek har han för de lite äldre sorterna och skulle gärna se att de fick en renässans. Många av de nya sorterna är väldigt lika vilket kan bli lite enahanda.
Olika äpplen har dessutom helt olika användningsområden. Vissa äpplen är godast att mumsa på precis som de är. Till äppelkakan bör äpplet i stället gärna vara lite syrligt.
Och för den som är på gång att plantera nytt har Hilding Karlsson ett bestämt råd.
- Satsa på ett med flera sorter på. Det finns familjeträd att köpa. Och stirra dig inte blind på de nya sorterna. Det går visst att hålla kvar vid de äldre som håller god kvalitet.