Vid 22-tiden torsdagen den 7 mars larmades polisen till en innergård vid korsningen Svartbäcksgatan och S:t Olofsgatan. Flera skott hade avfyrats mot en näringsverksamhet. Sedan dess har inga fler skjutningar rapporterats i Uppsala.

– Det är en kort period och svårt att dra klara slutsatser men det finns en allmän teori till varför det minskar: att många sitter häktade och hindras från att skjuta. Så kan det säkert vara men det har hänt tidigare att polisen trott sig veta varför skjutningarna blir färre och sedan stått med byxorna nere när de ökat, säger Anders Östlund, kriminolog och chef för verksamhetsstyrning och analys vid polisen i region Mitt.

Även om inga skjutningar ägt rum under april månad är det svårt att se det som ett trendbrott. Hittills i år finns det rapporter om tre skjutningar i Uppsala kommun, under samma period förra året var det två. Tittar man på hela polisregionen, där förutom Uppsala även Västmanlands och Gävleborgs län ingår, var antalet bekräftade skjutningar under perioden januari–mars sex stycken – lika många som under samma period förra året.

Vidgar man perspektivet och tittar på andra städer så var mars den första skottfria månaden i Malmö på tre år och i Göteborg kunde man nyligen konstatera att det gått tre månader utan en enda skjutning. Anders Östlund påpekar dock att statistiken inte säger allt om hur saker och ting faktiskt ligger till.

– Siffror är bara kludd på ett papper. Faktisk brottslighet och anmäld brottslighet är inte samma sak. Och en bekräftad skjutning och en faktisk skjutning behöver inte vara samma sak. En bekräftad skjutning är när polisen hittar tomhylsor eller skotthål. Om det skjuts mot ett träd i skogen hamnar det inte i statistiken över skjutningar. Skjuter någon på ett träd i Gottsunda hamnar det dock garanterat i statistiken, säger Anders Östlund.

Han menar att det inte räcker med statistik, som lätt målar verkligheten i svart eller vitt. I stället bör vi fråga oss varför skjutningarna är så många som de är. I debatten pratas det ofta om skjutningar i samband med gängkonflikter, men statistiken gör inte skillnad på vapenvåld i kriminella miljöer och andra typer av skjutningar.

Anders Östlund menar att skjutningar mellan kriminella inte bara behöver ha grund i till exempel konflikter om narkotikamarknaden. Detta styrks av en studie från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, där kriminella intervjuats om skjutningarna. Där framgår att skjutningar kan ha grund i att man "tjafsar", utan att det finns någon tydlig bakgrund till bråket.

Mer i ämnet

2019-04-21 

Sexton skjutningar under 2018