Det framgår av en ny europeisk studie, som studerat effekterna av insektspollinering på de fyra grödorna bovete, jordgubbar, vårraps och åkerbönor. Studien har gjorts mot bakgrund av bland annat att dagens intensiva storskaliga jordbruk hotar livsbetingelserna för många vilda insektsarter.

– Våra resultat pekar på vikten av åtgärder för att bevara ett odlingslandskap som är gynnsamt för de många vilda insektsarter som fungerar som pollinerare, säger professor Riccardo Bommarco vid Institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Trots att de fyra studerade nyttoväxterna hör till vitt skilda växtsläkten har de det gemensamt – i likhet med tre fjärdedelar av världens alla grödor – att de åtminstone till viss del tar hjälp av insekter för att pollineras och kunna sätta frö.

– Hittills har vi dock saknat tillförlitliga uppgifter om hur stor påverkan honungsbin och vilda insekter har på skördarnas storlek. Än mer oklart är vilken betydelse dessa pollinerare har för kvaliteten på de odlade grödorna, säger Riccardo Bommarco.

För att ta reda på detta har forskarna i detalj undersökt betydelsen av pollinering av insekter och skördeutfallet för bovete, jordgubbar, vårraps och åkerbönor i fyra regioner i Europa. De har också undersökt storleken och kvaliteten på skörden när växterna helt fått förlita sig på självpollinering eftersom blommorna varit täckta och oåtkomliga för blombesökande insekter.

– Som vi förväntat steg skörden för alla grödor när de fick hjälp med pollineringen av insekter. Hur mycket insekterna påverkade skördens storlek varierade dock kraftigt mellan de fyra nyttoväxterna, säger Riccardo Bommarco.

Påverkan på skörden av pollinering med hjälp av insekter var minst för vårrapsen och störst för jordgubbarna. För vårrapsen, som undersökts i fältexperiment i Uppland, var fröproduktionen i genomsnitt 18 procent högre och för jordgubbarna var bärproduktionen i genomsnitt 71 procent högre när insekter bidrog till pollineringen jämfört med när växterna helt fick förlita sig på själv- och vindpollinering.

– Ju fler insekter som besökte blommorna och bidrog till pollineringen, desto större var påverkan på skördens storlek. Däremot såg vi ingen påverkan av hur många olika insektsarter som hjälpte till att sköta pollineringen, säger Riccardo Bommarco.

Inte bara skördens storlek påverkades. I den nya studien visar forskarna också att pollinering utförd av insekter kan bidra till att höja skördens kvalitet.

– När det gäller vår uppländska vårraps till exempel innehöll fröna efter insektspollinering betydligt mer olja och mindre klorofyll jämfört med efter enbart självpollinering. Insekterna hjälper alltså rapsodlare att höja det kommersiella värdet på rapsen genom att öka både skörden och dess kvalitet, säger Riccardo Bommarco.

Också för bovetefrukterna och jordgubbarna – men inte för åkerbönorna – steg kvaliteten när insekter skötte pollineringen.

– Det här kan du se själv om du tittar på de små fröna på utsidan av en jordgubbe. Varje liten prick är resultatet av en lyckad pollinering och ju fler prickar, desto större är chansen att du håller i en riktig stor och välformad klass 1-jordgubbe, säger Riccardo Bommarco.

Forskarna ser med oro på utvecklingen av alltmer intensiva och storskaliga odlingsmetoder, som minskar både mängden och artrikedomen bland vilda insekter genom att ödelägga deras boplatser och minska antalet vilda blommor som de kan hämta pollen och nektar från till sina larver.

– I vissa delar av Italien till exempel har utvecklingen gått så långt att äppelodlare betalar biodlare för att sköta pollineringen. Tama honungsbin är förstås också betydelsefulla för skördarna, men kan inte fullt ut ersätta de vilda insekternas roll i jordbruket. Dessutom kan det vara riskabelt att förlita sig på endast en art, honungsbiet, för pollineringen, säger Riccardo Bommarco.

Hela studien finns publicerad i den nystartade vetenskapstidskriften PeerJ och kan läsas på https://peerj.com/articles/328/