I dag tillträder Maria Knutson Wedel som rektor för Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Men redan för några veckor sedan gick flyttlasset från Göteborg, där hon fick lämna kvar sina hästar.

– Ja, jag har två hästar, ett halvblod och en Islandshäst. Även maken bor kvar i Göteborg och jag kommer att veckopendla. Men jag har två söner som bor i Uppsala. De kom till god hjälp vid flytten.

Hon betonar att arbetsmiljöfrågor är viktiga för henne och att hon är en person som leder i team.

Artikelbild

| Den nya rektorn planerar en "Mia-gata" till de 33 orter som SLU bedriver verksamhet på.

– Jag är inte den som går först, utan den som går sist och säger ”kom igen nu”.

Hon har arbetat mycket med att utveckla utbildningar och vill "sätta studenterna i centrum". Avtackningstalen från vicerektorsposten på Chalmers Tekniska Högskola innehöll omdömen som: glad och transparent. Andra har lyft fram att hon är intresserad av detaljer samtidigt hon förmår tänka strategiskt långsiktigt.

Och svaga sidor?

– Jag har inte någon känsla för tid. Jag märker inte om något tar två minuter eller två timmar. Plötsligt sitter jag ensam på kontoret och undrar vart alla tog vägen.

Artikelbild

| "Jag är uppvuxen i miljonprogrammet Biskopsgården i Göteborg, men jag har alltid tyckt om djur."

Men till vårt möte var du punktlig.

– Jag cyklade fort. Och jag har två klockor, en på varje arm!

Artikelbild

| "Jag är en person som leder i team. Jag är den som går sist och säger ”kom igen nu”.

Hon nämner att SLU:s unika utbildningar och uppdrag att bedriva miljöanalys lockade henne till tjänsten.

– Jag brinner som sagt för hållbarhet och här bedrivs forskning för att möta utmaningarna vi står inför.

Men vilken relation har du till jord- och skogsbruk?

– Jag är uppfödd i miljonprogrammet Biskopsgården i en liten lägenhet. Men jag har alltid tyckt om djur. Jag ville bli veterinär ett tag. Men sen tog fysikintresset över. Jag disputerade på "Mikrostrukturen hos keramiska material som kan användas som skär för svarvar".

Att hon inte har forskat inom något av SLU:s områden och saknar erfarenhet från de gröna näringarna ser hon emellertid inte som något problem.

– Nej, jag älskar att lära mig nytt. Alla dekaner verkar vara bra och kunniga, så jag är inte orolig. Mitt jobb är att leda och representera.

Men finns det inte en risk att du ”hamnar i händerna på” dekanerna (chefer för ämnesområden på universitetet)?

– Absolut inte. Jag har god erfarenhet av att leda universitet. Min kunskap om ledningsfrågor som berör framtida teknik och digitalisering är ett bra komplement till ledningsgruppens samlade kompetens.

Vilka är då styrkorna och svagheterna i svenskt jord- och skogsbruk, enligt dig?

– Jag har stor respekt för expertisen på vårt universitet och ser fram emot att lyssna på dem. Jag vill därför inte kommentera svenskt jord- och skogsbruk innan jag börjat.

Samma svar ger Maria Knutson Wedel på frågan om Sverige bör öka sin livsmedels- och skogsproduktion. Att det finns heta frågor som splittrar forskarkåren på SLU och vanliga konsumenter känner hon förstås till: ska vi äta ekologiskt eller konventionellt? Ha genmodifierade grödor eller inte?

– Svaret är ja och ja.

Hur menar du?

– Frågan är mer komplex än att det går att svara ja eller nej. Forskningen behöver utreda vad som är hållbart och vilka de långsiktiga effekterna är. Det är möjligt att man behöver ha en palett av metoder.

Men är modern bioteknik en del av lösningen för framtidens hållbara matproduktion? Och bör EU i så fall ompröva sin politik vad gäller genmodifierade grödor?

– Det är en fråga för politikerna. Som rektor ser jag vikten av att det finns forskning som berör både effektiv produktion för att mätta jordens befolkning såväl som ekologiska och långsiktigt hållbara metoder.