Sociala medier hade kunnat vara det bÀsta som hÀnt demokratin sedan röstrÀtten blev allmÀn. I sina sÀmsta stunder utgör de nu istÀllet ett direkt hot mot det som bygger ett bra samhÀlle. Fria och direkta Äsiktsutbyten riskerar att drunkna i en flodvÄg av hat, hot, rasism och krÀnkningar. I helgen direktsÀndes en vÄldtÀkt i Uppsala till en Facebookgrupp som har över 60 000 medlemmar. Vem tar ansvar för den publiceringen?
Utöver det fullkomligt vedervÀrdiga i att vissa mÀn (nÀstan alltid mÀn!) inte kan respektera kvinnors (oftast!) rÀtt till sina egna kroppar sÄ sÀtter helgens hÀndelse blixtbelysning pÄ skillnaden mellan ansvarstagande medier och de som lÄter anvÀndarnas innehÄll vÀlla direkt ut pÄ nÀtet utan urskiljning.
Karin Kajjan Andersson: "Fingrarna skakar â de tycker inte att de gör fel"
Framför allt Àr det pÄ tvÄ punkter som seriösa medier skiljer ut sig jÀmfört med de som saknar ansvarigt utgivarskap.
Seriösa medier blandar inte fakta och Äsikter. I UNT uttrycks tidningens politiska hÄllning pÄ ledarsidorna. Opinionsmaterial publiceras under vinjett. Och nyhetsredaktionen förhÄller sig objektivt till innehÄllet. DÀr styrs urvalet av en nyhetsvÀrdering utifrÄn vad som Àr sant och relevant.
Seriösa medier tar ansvar. Genom det pressetiska systemet förbinder sig UNT och andra tidningar till ett kĂ€llkritiskt förhĂ„llningssĂ€tt, till en allsidig spegling och till att skydda enskilda frĂ„n oförskyllt lidande. En vĂ„ldtĂ€kt skulle aldrig publiceras. Men det innebĂ€r till exempel ocksĂ„ att vi inte slentrianmĂ€ssigt publicerar namn och bild pĂ„ icke dömda brottslingar. Ăven om en mindre lynchmobb pĂ„ nĂ€tet vill att vi ska göra det.
VÄr uppgift Àr att granska, bevaka, rapportera och problematisera. Inte döma eller göra oss till forum för röster som inte respekterar alla mÀnniskors lika vÀrde. Vi tar ansvar för det vi publicerar. Helgens publicering pÄ Facebook Àr ytterligare ett bevis pÄ vilken skillnad detta gör.