"Hej, jag tyckte verkligen om din bild. Du fick mig väldigt intresserad. Mitt namn är Anastasiya och jag är 30 år. Jag vill möta dig i hopp om ett långvarigt förhållande och om att bilda familj".
Meddelandet, skrivet på knagglig engelska, kommer från Anastasiya" i Trollhättan på dejting- och aktivitetssajten Shake My World. Anastasiya, eller Nastiya som hon också kallar sig, ger mig en e-postadress och ber mig att hör av mig den vägen i stället. När jag gör det får jag snabbt ett svar. 29-åriga Nastiya bor inte i Trollhättan utan i Cheboksary, en vacker stad 70 mil nordost om Moskva, och hon berättar öppenhjärtigt om sig själv, sitt arbete som förskolelärare och om sina drömmar om att hitta den rätte och skaffa egna barn.
"Jag vill ha dig. Skriv och berätta om dig själv. Jag vill veta saker om dig. Jag väntar ivrigt på ditt brev", avslutar hon.

Anastasiya är varken den första eller sista ryska kvinna som hör av sig till mig på samma sätt på Shake My World. Alla är lika angelägna om att lära känna just mig. När jag söker efter deras namn och e-postadresser på nätet benämns flera av dem som bedragare. Deras knep är att be sina offer om pengar så att de ska kunna komma väst, för att sedan upphöra att existera när de har fått sina pengar skickade. Det finns även nigerianska bedragare och där förekommer även bedrägerier mot kvinnor som kontaktas av män. Shake My World har medlemmar i hela Sverige och drygt 800 av dem bor i Uppsala län. Johan Landgren, en av initiativtagarna till Shake My World, har de senaste månaderna fått flera larm om att bedragare härjar på sajten och han tycker att det är väldigt tråkigt.
- Går man med i en sådan här sajt ser man fram emot att få brev och när brevet kommer förväntar man sig något trevligt. Men om det man får är spam så är det ju en besvikelse, säger han.
Risken att någon av medlemmarna ska gå i fällan ser han som liten, och hittills har han inte fått kännedom om att något sådant har hänt. Bedragarna är för uppenbara, menar Johan Landgren, de flesta blir misstänksamma på en gång.
- Men skulle någon av våra betalande medlemmar råka ut för något sådant får vi se vad vi kan göra för den personen, säger han.

Tills vidare jobbar man med att försvåra för bedragarna. Till exempel kan man under den tre dagar långa provmedlemskapen numera bara skicka brev till fem personer om dagen. På så sätt kan inte bedragare nå ut till så många. Och de som rapporteras in som bedragare stängs av omedelbart. Till dessa hör Anastasiya som stängs av kort efter att vi har haft vår första kontakt.
Även på dejtingsajten E-kontakt är de falska ryskorna flitigt förekommande. Jenny Ohlin, vice vd för E-kontakt berättar att företaget arbetar mycket med säkerhetsfrågor, men poängterar att det i slutändan ändå är den enskilde som ansvarar för att inte bli lurad.
- Det är aldrig helt riskfritt att träffa nya personer oavsett om det är genom internet eller i verkliga livet. Vi som företag har ett ansvar för att minimera riskerna, men sunt förnuft och försiktighet är det bästa skyddet, menar hon.

Under tiden fortsätter min och Anastasiyas brevväxling. Nastiya berättar att hon har slutat att lita på ryska män. Hon har blivit bränd, och det vill hon verkligen inte bli igen.
"Vi måste lita på varandra för utan tillit kan man inte leva. Efter att själv ha blivit lurad av en man som jag var galet förälskad i kommer jag aldrig att håna någon eller leka med någons känslor. Jag vill bara vara lycklig och hålla fast vid en enda man i hela mitt liv", skriver hon.
"För varje brev vi skriver till varandra känner jag att det är mer än bara vänskap mellan oss. Jag tror att våra själar är förenade och jag vill gå vidare med den här relationen. Jag tror att allting kommer att bli väldigt bra", avslutar hon samma brev.

Just det faktum att vi båda måste lita på varandra återkommer hon till gång efter gång under vår brevväxling. Men hur många svenska män eller kvinnor som varje år litar på internetkontakter som Anastasiya och blir lurade på pengar är det ingen som vet. Trenden är dock att det totala antalet internetbedrägerier ökar kraftigt för varje år. Enligt Brottsförebyggande rådets, Brås, statistik ökade antalet anmälda internetbedrägerier i Sverige från 1 500 under 2006 till mer än 10 000 under 2008. Drygt 300 av dem är anmälda i Uppsala län. Och i år fortsätter ökningen. Första halvåret anmäldes närmare 6 800 internetbedrägerier. Men hur många av dem som rör kärleksbedragare på internet känner man inte till vid Rikskriminalen i Stockholm.
- Vi gissar på att mörkertalet är stort. Det är nog inte så roligt att berätta att man har gått i den här fällan, menar Bosse Norgren vid Rikskriminalens it-brottsektion.
Han berättar också att det är väldigt lite den svenska polisen kan göra åt problemet.
- För att kunna utreda den här typen av brott förutsätter det att vi först och främst har möjlighet att spåra den misstänkta. Och efter det ska vi försöka få hjälp av polismyndigheter i länder som Ryssland och det är inte alltid så lätt.
Det finns inte heller någon garanti för att bedragarna sitter i samma land som de påhittade personerna. Till exempel skickar Anastasiya brev från en tysk e-posttjänst som är helt tyskspråkig.

Anastasiyas brev blir alltmer intima. Hon skriver att hon vill känna mina armar omkring sig, mina läppar och min andedräkt. Och för varje brev skickar hon nya bilder på sig själv, alltifrån bilder där hon står allvarlig och poserar i ytterkläder till bilder där hon kramar katter eller nallebjörnar eller bilder där hon är sexuellt utmanande klädd. Bilderna visar sig bli användbara i min jakt på vem som kan dölja sig bakom breven. På internet finns flera sajter som är till för att bekämpa kärleksbedragarna och på en sådan kan jag ladda upp bilderna och få dem jämförda med bilder som andra användare har lagt upp. En av Nastiyas bilder visar sig vara uppladdad sedan tidigare. Flickan på bilden har inte bara florerat som Anastasiya i Ryssland utan också som Ekaterina i Frankrike. Och den förstnämndas e-postadress har även använts till bilder på en annan kvinna. På sajten är man noga med att påpeka att kvinnorna på bilderna inte är några bedragare. I själva verket är bilderna stulna och flera föreställer kända ryska sångare, skådespelare eller fotomodeller.

Den största bedrägeribekämparsajten är romancescam.com som har runt 5 000 bedragare och 80 000 bilder listade. Sajten skapades ursprungligen som en systersajt till en amerikansk dejtingsajt för att varna dess medlemmar från bedragare. Numera har sajten växt och den drivs av walesaren Wayne, som inte vill skylta med sitt efternamn i media. När jag kontaktar Wayne berättar han att han jobbar ideellt och att driften av sajten i övrigt finansieras med annonspengar. Genom att även kartlägga bedragarnas så kallade IP-nummer försöker man också spärra sajten för dessa så att de inte ska veta om när de är röjda. Wayne berättar att han är lyckligt gift och aldrig själv har råkat ut för någon bedragare. Han har från början haft som hobby att agera lockbete åt bedragare för att förstöra för dessa och har med tiden blivit allt mer seriös i sin hobby. Wayne skulle önska att polisen i de länder bedragarna befinner sig gjorde mer för att hjälpa polisen i väst med att få tag på bedragarna, men han tror inte att det kommer att ske inom överskådlig tid. I stället tror han att det arbete han och andra lägger ner hjälper mer.
- Vi har kommit fram till att information är ett bättre vapen mot bedragarna än att försöka få dem arresterade, menar han.

Fenomenet att lura av personer pengar genom att spela förälskad är inte något nytt. I Sverige är begreppet sol-och-vårare närmare hundra år gammalt. 1916 satte bedragaren Karl Vesterberg in en kontaktannons i Stockholmstidningen med signaturen "sol och vår" och hans signatur kom att bli en synonym till kärleksbedrägeri. Den mest kände sol-och-våraren i Sverige är Gustaf Raskenstam som under 1940-talet ska ha hunnit ha relationer med över hundra kvinnor i syfte att lura av dem pengar. Den klassiska sol-och-våraren har dock träffat sina offer i verkliga livet och till och med förlovat eller gift sig med dem. Internetbedragarna lyckas med samma sak utan att en träffa sina offer och för den utomstående känns det otroligt att någon kan gå på de lena ord som Anastasiya och hennes medbrottslingar levererar. Men mitt i min brevväxling med Nastiya kommer jag på mig själv med att längta efter hennes brev och att le fånigt åt hennes ord trots att jag vet att det lika gärna kan vara en tysk man som skriver dem. Jag ringer till psykologiforskaren Åke Pålshammar vid Uppsala universitet och bekänner för honom hur det är fatt.
- Det är egentligen inte så konstigt. Vi är gjorda för att reagera positivt när någon säger trevliga saker till oss, särskilt om det är någon från det kön vi attraheras av. Och bedragare har ofta lärt sig att slå precis på de rätta strängarna. Det blir helt enkelt svårt för offret att värja sig, tröstar han.

Åke Pålshammar menar att om någon har ett oerhört behov av till exempel sociala eller sexuella kontakter så ställer personens hjärna in sig på att till varje pris få detta. I det läget blir det svårt att reagera på alla varningssignaler som finns i ett brev från en rysk påhittad kvinna. Dessutom behåller den som får breven ofta det som händer för sig själv och blir därmed utan väckarklocka.
- Ofta behövs det någon utifrån som hjälper dig att resonera och som kan få dig att förstå att allting inte stämmer, säger han.

Det är lätt att tro att det är brist på kunskap som gör att någon går på bedragare, men enligt engelska forskare som i våras släppte en rapport om bedrägerioffer kan det vara precis tvärtom. En person som har stor kunskap om aktiemarknaden är till exempel mer mottaglig för att gå på bedrägerier om att köpa falska aktier från bedragare. Vidare kom forskarna fram till att en del av offren "vill" bli bedragna. De hoppas så mycket på att det ska vara sant att de inte vill anförtro sig åt någon som kan bevisa för dem att det är bluff, och vissa tycker att det är värt den ekonomiska risken i fall det mot all förmodan skulle vara sant, det man har fått löfte om.

Anastasiya skriver att hon älskar mig. Hon vill komma till Sverige och hon lovar att göra det så snart hon har råd med alla visum och tillstånd. En dag berättar hon att hon ska besöka den svenska ambassaden i Cheboksary. Det är hennes första lättkontrollerade lögn. Svenska UD finns representerad i fyra ryska städer, men Cheboksary är inte någon av dem. Två dagar senare ber Anastasiya mig skicka 600 euro till viseringen.
"Jag drömmer om hur du möter mig på flygplatsen med blommor", skriver hon.
En kontroll med UD visar dock att ett visum kostar drygt 30 euro. Jag konfronterar Anastasiya med att jag anser att hon ljuger. Efter flera dagars tystnad kommer ett sista brev från henne. Den hjärtliga tonen är borta, hon är besviken på mig. Jag har lurat henne att tro att jag var kär i henne, men allt var lögner. Nu ska hon hitta en annan man skriver hon. Jag tvivlar inte på hennes ord.