Mellan Uppsala och Stockholm växer den nya flygplatsstaden Airport City Stockholm fram. Staden byggs i samarbete mellan Swedavia, Sigtuna kommun och Arlandastad Holding AB, och har som vision att bli Sveriges enskilt största arbetsplatsområde år 2030. Jennie Claesson, för närvarande tillförordnad regionchef på Uppsala Handelskammare, tillträder som vd för Airport City Stockholm i början av juni.

– Det jag ser fram emot mest med nya jobbet är att ta mig an den nya utmaningen att utveckla en flygplatsstad i världsklass. Staden ska växa från 27 000 arbetstillfällen till 50 000 på elva år. Men det handlar inte bara om att växa, utan också om att skapa en stad där människor vill vara.

Flygplatsstäder är ett relativt nytt fenomen i Sverige, men vanligare i resten av världen. Staden kommer innefatta butiker, restauranger, mäss- och konferensanläggningar, hotell, och parker.

Artikelbild

| "Min största drivkraft är att jag är orädd. Jag är modig och tar i de frågor som generellt är obehagliga."

– Jag ser Arlanda som en plats för innovation, glädje och möten. Airport City Stockholm är navet för alla de större transportslagen och för både huvudstadsregionen och hela Sverige.

Vad har du för visioner för flygplatsstaden?

– Om jag får vara riktigt visionär ser jag en plats där offentlighet, akademi och näringsliv möts. Genom möten skapar vi innovation och minskar polariseringen. Det är så vi reser vårt land. Arlanda är porten ut till världen och dörren in till Sverige.

UNT möter Jennie Claesson på ett café i centrala Uppsala. Hon dricker smoothie och gestikulerar när hon pratar. Hon har lätt till skratt och det går inte att ta miste på hennes driv och engagemang för saker hon tror på.

Artikelbild

| Utsläppen från flyget ser Jennie Claesson som en stor utmaning, men hon är övertygad om att det går att hitta lösningar.

– I Uppsalas kommunikation säger vi alltid att vi är 18 minuter från Arlanda, så Uppsala är beroende av att Arlanda finns och växer. Tillgänglighet är avgörande för att attrahera talang, skapa möten och nyetableringar. Vi har två universitet i världsklass i Uppsala och de är beroende av Arlanda. Även för utbyggnaden av södra staden med 33 000 bostäder och de nya fyrspåren är Arlanda en knutpunkt för tågtrafiken.

Ett ämne Jennie återkommer till är "hållbarhet". Hon är bekymrad över att ordet på senare tid begränsats till att bara handla om klimatet. Och detta tycker hon i högsta grad gäller i Uppsala.

Artikelbild

| "Jag ser Arlanda som en plats för innovation, glädje och möten. Airport City Stockholm är navet för alla de större transportslagen och för både huvudstadsregionen och hela Sverige."

– I Uppsala säger man att alla ska cykla. Samtidigt är vi Sveriges största landsbygdskommun. Vi försvårar för barnfamiljer som behöver bilen för att skjutsa sina barn till skolan och träningar. Det är bäst för klimatet att ta cykeln, men det är inte socialt och ekonomiskt hållbart för alla, vilket gör det odemokratiskt och skapar polarisering.

Jennie Claesson tycker att det är viktigt att ha FN:s globala mål som utgångspunkt när man pratar om hållbarhet.

– Målen är väldigt tydliga; vi ska öka jämställdhet, bekämpa fattigdom, främja fred och rättvisa och lösa klimatkrisen. Vi kan inte minimera hållbarhetsfrågan till bara en bil- eller flygfråga. Hållbarhet handlar om både demokrati, klimat, ekonomi och det sociala och när de är i balans, är vi hållbara.

Utsläppen från flyget ser Jennie Claesson som en stor utmaning, men hon är övertygad om att det går att hitta lösningar.

– Antingen kan vi säga att vi slutar flyga eller så gör vi något åt utsläppen tillsammans. Jag tror inte att lösningen är att vi slutar flyga och därmed slutar mötas runt om i världen. Det kommer varken öka demokratisering eller innovation, utan tvärtom minska det.

Jennie Claesson poängterar att innovationstakten i Sverige är högre än någonsin.

– Vi har fantastiska hjärnor i Sverige. Titta bara på hur snabbt tekniken går framåt med framställandet av fossilfria bilar.

Jennie Claesson växte upp i Hjo och Skövde i Västergötland.

– Jag var viljestark, tog plats och sa vad jag tyckte, men det var aldrig självklart att utbilda sig eller göra karriär.

Jennie flyttade till Norrland för att gå gymnasiet och hade siktet inställt på att bli professionell dansare. Men valde sen en annan väg.

– När jag var i 20-årsåldern bestämde jag mig för att ge järnet. Jag flyttade till Stockholm och började jobba som säljare och på den vägen är det. Jennie har sedan dess haft många olika jobb inom exempelvis kundtjänst, it-branschen, reklam och teamleading. Hon har hela tiden drivits av en vilja att förbättra saker och har ett starkt engagemang för demokrati och frihet.

– Jag tror att jag är född med den inre kompassen att vi behöver involvera och engagera fler för att skapa förändring.

Hon drivs också av ett starkt rättspatos och vägrar backa för mörka krafter som rasism och nazism.

– Jag växte upp med människor från olika kulturer. För mig hör inte rasism, fascism eller nazism hemma i dagens Sverige eller i världen. Jag vet att vi har utmaningar i Sverige, men ställ inte människor mot varandra.

När Jennie var på politikerveckan i Almedalen en sommar konfronterade hon Nordiska motståndsrörelsen som fanns på plats.

– Jag tänker att antingen kan du bemöta dem med ilska och skrik som många andra gör, eller så möter du dem med frågor på ett respektfullt sätt. Jag tror att det är genom samtalet som sanningar kommer fram.

Jennie pratade med deras ledare i en dryg timme och ställde frågor om deras syn på entreprenörskap, ekonomi och homosexualitet.

– Jag var omringad av män och de filmade mig och la sen ut det på nätet. Men jag kände mig aldrig rädd. Och jag kommer bemöta dem på samma sätt igen och igen.

För Jennie Claesson har hårt arbete, engagemang och ett genuint intresse för att kommunicera, tagit henne till den chefsposition hon har i dag.

– Min största drivkraft är att jag är orädd. Jag är modig och tar i de frågor som generellt är obehagliga. Som ledare är jag engagerad, prestigelös, kommunikativ och ser människor.

– Sen är jag väldigt tacksam över alla människor som sträckt ut en hand och hjälpt mig på vägen. Jag hoppas att folk känner att jag gör detsamma för dem. För mig är det inte en självklarhet att jag sitter där jag gör.