Minst 1,5 kilometer långa stolprader ramade in det som nu är Gamla Uppsala, stolprader anlagda på järnåldern, före kungshögarna och långt innan vikingatiden.

Det står klart efter de fynd som arkeologerna gjort vid årets utgrävningar såväl söder om högarna som under det som var Vattholmavägen. Redan i maj hittades de första resterna av stolphål under den tidigare vägbanken nära Gamla Uppsala skola. Nu när årets grävningar håller på att avslutas har 165 gropar hittats och grävts ut, men sammanlagt finns det minst 230 gropar, en del av dem har arkeologerna kunnat se bara genom geoprospektering.
- Det är ett monumentalt byggnadsverk som måste ha planerats noggrant, och som krävt mängder av material och arbetskraft att utföra, säger Anton Seiler, en av arkeologerna som arbetat med utgrävningarna.

Lena Beronius-Jörpeland som leder det stora projektet med utgrävningar där den dubbelspåriga järnvägen ska dras fram, beskriver de fynd som gjorts:
- Stolpraderna är ett extraordinärt monument som saknar motstycke i de nordiska länderna. Tillsammans med den täta bebyggelse som vi funnit spår av visar det att det här området var en mycket viktig samlingsplats, säger Lena Beronius-Jörpeland.

Vad stolpraderna haft för syfte är oklart, men stolparna har stått på rak linje med fem-sex meters mellanrum, och raden öster om högarna är nästan en kilometer lång.
- Vi har försökt uppskatta hur höga trästolparna kunde ha varit. Omkring sju meter är en gissning utifrån hur djupa groparna är, hur grova stolpresterna varit som vi funnit, och hur väl förankrade med stenar de varit, säger arkeologen Jonas Wikborg.

Att stolprader stått i en linje även söder om högarna, en rad som sedan vikit av norrut längs östra kanten av högarna, gör att det monumentala intrycket måste ha varit ännu större i det omgivande platta landskapet.
- Vi kommer att göra fortsätta analyserna av de fynd som gjorts i groparna, av byggnader runt omkring och av övriga resultat från årets grävningar under vintern. Men att årets fynd är sensationella kan vi säga redan nu, säger Lena Beronius-Jörpeland.