En sommar reste jag runt i södra Sverige och tog träprover i granplanteringar. Det var ett säsongsjobb för institutionen för skoglig mykologi på SLU. Vad gör man inte för att tjäna extra pengar under studietiden? På kvällarna skulle borrkärnorna steriliseras och angrepp av rotröta noteras. Men mest av allt var det brutal närkontakt med granåkrar, piskande grenar och mörker på ljusan dag. Tack och lov delade jag fältarbetet med en kursare jag var kär i. Vår romans spirade. Men i övrigt var det dött. Det var barrträden, rotrötan och vi.

Annat är det i en riktig skog, med olikåldriga träd av många olika slag. Där kan man få uppleva mångfald, kanske till och med en violgubbe, som i reportaget här intill.

En grundförutsättning för många av de hotade skogsarterna är förstås att själva skogen finns kvar på tillräckligt stora ytor. Sedan år 2015 har också insatserna för att skydda skog i Uppsala län fördubblats. Nu bildas i snitt åtta nya reservat per år, mot tidigare fyra. Etappmålet för formellt skydd av skog är uppnått. Rent konkret innebär det att 5 procent av Uppsala läns produktiva skogar ingår i reservat, nationalparker, biotopskyddsområden och naturvårdsavtal. Nästa delmål är ännu inte beslutat.

Men trots framgångarna är det långt kvar innan miljömålet Levande skogar har infriats, på nationell och regional nivå. Många skogsarter är fortfarande hotade. I den senaste utvärdering av EU:s art- och habitatdirektiv slår Artdatabanken fast att statusen är dålig för de skogsmiljöer och skalbaggar som omfattas av direktivet. Enligt det nationella målet för biologisk mångfald ska 20 procent av Sveriges landområden skyddas på olika sätt.

Men kampen om "skogens gröna guld" är hård. Träråvarorna behövs i omställningen till en klimatsmart ekonomi. Utmaningen är att klara både arterna och produktionen. I höst drar länsstyrelsen därför igång arbetet med en regional skogsstrategi. Ambitionen är att öka samsynen hos skogsnäringen och bevarandeintressen. Vilka skogstyper och hur stora arealer behöver skyddas i länet?

Utöver skogsskyddet är det viktigt att lyfta frågor om skötsel. Stora delar av Upplands skogar har betats så länge de funnits, vilket skapat en speciell mångfald. Nu blir många gamla kulturskogar allt tätare och mörkare. Skogsbetet har i det närmaste upphört. Kanske kan modern teknik i form av GPS-sändare på ledarkossan få fler att våga släppa ut sina djur på skogen.