Neda Ameli: Neda Ameli: "Ansvaret ligger på dig och mig"

Denna krönika är en opinionstext. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

På tåget på väg till jobbet dagdrömmer jag mig bort till sommaren. I mina hörlurar spelas Ulf Lundells låt öppna landskap och jag fantiserar om hav och varma vindar. Vad varken jag eller Ulf Lundell visste för ett par veckor sedan var att i sommar blir det antagligen ingen Skansenkonsert för någon av oss. Var hälsad covid-19.

Ett virus som nästlat sig in i våra liv och som fått vårt samhälle att stanna upp. Som resulterat i förändrade vanor och som kräver snabba beslut. Ingen var egentligen beredd. Varken på viruset eller på människors hysteri. Vi befinner oss i en märklig tid, en tid där panik och stress får människor att agera på olika sätt. En pandemi som skakat omvärlden och som satt oss i en situation där akronymer som yolo (you only live once) eller den svenska översättningen ”man lever bara en gång” blir väl användbara. I ett par veckor har jag levt efter denna amerikanska förkortning som betyder att man tar varje dag som den kommer och en uppmaning om att man ska njuta av livet och våga ta risker. Men just nu tas riskerna hej vilt. 

När jag varje morgon går ut genom dörren, sätter mig och pendlar med kollektivtrafik, träffar nya människor och avslutar dagen med att styrketräna tar jag nu tydligen en risk. Fastän jag inte är i någon riskgrupp hänvisas jag till att träna hemma för att gymmen stänger ned. Jag är inte rädd för viruset, jag är rädd för följderna viruset för med sig. Den ekonomiska påföljden, alla dessa företag, kronans värde. Det är jag rädd för. Jag också rädd för de som inte har respekt för coronaviruset, som riskerar deras men också andras liv. Ansvaret ligger nämligen just nu på dig och mig. Att tvätta händerna är något som borde sitta i benmärgen. Var rädd om dig men var minst lika rädd om andra. 

Viruset kommer inte utan risker. Det är större risk för vissa, men för en stor del av oss är det en risk vi kan stå ut med. Dessvärre tror jag epidemin för med sig ett annat sorts virus, skräckviruset à la mänsklighetens hysteri. Vi pratar med ord som krig, världens undergång och var man för sig själv. Människor håller sig undan idag på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Att råka hosta eller nysa bland allmänheten är nästan som att be om mördarblickar. Känslan av att vara en vandrande parasit blir verklig och att nämna att man nyser då pollen blommar är en lam ursäkt. 

Viruset är nu bland oss, men aldrig trodde jag att denna epidemi skulle resultera i den hysteri som jag anser vara större en själva viruset. Det viruset också fört med sig är hobbyläkare och hobbyexperter. Allt för ofta ser jag rubriker på sajter där man jämför pandemin med ett världskrig och för mig är det ordet alldeles för laddat. Man ska ha respekt för viruset, men det är inte ett krig. I vanliga fall hade vi varit mer källkritiska, inte fallit offer för viskleken. Källkritik är alltid viktigt - just nu viktigare än någonsin. För genom att sprida felaktig information, att uppmana till onödig stress och förberedelse, så blir det som det blivit - matbutikernas hyllor ekar tomt och toalettrullar kommer säkert bli årets julklapp nästa år. 

Det är nu vi måste ställa upp. Civilsamhället behöver jobba mot samma mål och komma ihåg att visa tacksamhet till alla vardagshjältar där ute. Ta inte upp plats på akuten om du mår hyfsat bra. Ni som mår bra, stanna hemma. Det är enkelt.